Aftonbladet – 18 november 1862, sida 3

det ena härstammande från tiden före och det andra från tiden efter den rista stora reform, som öfvergått borgareståndet, det förra tgande i visst afseende en praktisk eri farenhet och politiska traditioner, som det sednare ännu till en del måste sakna. Det var derföre naturligt att de äldre ledarhöj terna satte sig i spetsen för dessa förberedande sammankomster, vid hvilka partiernas gruppering och deras politiska program vanligtvis träda i dagen. Så gjorde hrr Björck, Walienberg och Ekholm. Såsom bekant är tillhör hr Björek, i likhet med hr Ekholm, börgareståndets gamla liberala majoritet. Denna politiska fraktion har af sina motståndare blifvit beskylld för att hafva utvecklat en alltför ensidig oppositionstaktik mot regeringsmakten, för en opposition, som, i stället för att alltid förbli medel, stundom gjorde sig ejelf till mål. Måhändar voro dessa beskyllningar i en viså mån icke alltid så oriktiga. Emellertid bekände nu hr Björck ett program, som vär sentligen estod af dessa två punkter: att borgareståndet skulle lojalt gå regeringen till mötes i dess önskningar, förutsätt ati regeringen beslutsamt understödde a önskningar om en represensationsreform,sam att de olika jernvägsiniressena ovillkorligt må: ste underordnas det. gemensamma intressel af: representätionsreformens genomförände: Antager man att hr Björck förut visat någon dragning åt ett formaiistiskt oppositionssystem quand meme; så måste det medges att han med detta program ådagalagt en väcker utveckling i praktisk politik, af en lika sannt moderat som klokt fos erländsk beskaffenhet, samt att hän härigenom till en del äf: ven rättfärdigat den äldre liberala fraktionen i borgareståndet; då han sålunda visal att den icke saknade vilja och förmåga vi ett lefvande, praktiskt initiativ, blott tidens egna förändrade förhållanden medgifve så dant. Skulle det måhända vara uti dennu akt, som hans enväldighet och de andras underdånighet ådagalägt sig? Att hr Björck framträdde med ett program, tvifvelsutan ursprungligen formuleradt i samräd med hans närmaste politiska vänner, månne det var ett så förmätet tilltag af en man i bans ställning; med den politiska åldersrät och erfarenhet, han för närvarande innehar i borgareståndet? Och att detta program blef. omfaltadt af mejoriteten bland hans ståndsbröder, kan väl ej vara någonting nedsättande för dem, då det endast bevisar, att deras öfvertygelse sympatiserar med de åsigter, som blefvo uttalade af hr Björck. Eller skulle Allehandas gillande af samma: program kanske innebära, att det blifvit nödt och tvunget dertill af hr Björck? Eller skule möjligtvis Allehanda vilja uppställa ännu ett tredje skäl, utan öfvertygel-e eller tvång hvarföre det händer att man offentligen för-k:arar sig gilla en sak? Vare härmed huru! som. helst, säkert är att detta tredje skäl. om det finnes, icke kan vara tvång, och det; är just derom nu är fråga. Isanning, blott en blick på majoritetens i borgarestånde: medlemmar visar huru litet de äro egnade att låta sig ledas af en främmande egenmäktig vilja. Der ha vi t. ex. hrr Wallen berg, Hjerta, Blanche; Ekholm, Lemchen, Carlen m. fl: Hafva de gjort sig kända fö: uteslutande medgörlighet, skulle de ej vars män, som sjelfva kunna och vilja välja den väg de sköla gå? Lika omöjligt kan någo: :vång ha blifvit utöfvadt vid upprättandet af utskottslistorna, emedan ju här voro sam ma öfvertygelser och samma män tillstädes Skulle hr Björck kanske sedermera halva missbrukat sina ståndsbröders förtroende til! ernående af några personliga, egoistiska än dåmål? Säkert skall ingen kunna bevisr: detta; Eller skulle han visat sig onödigt envis och omöjlig attkomma öfverens med? Säkert är detta ämu mindre fallet, Alle handa har sjelf med nöje infört en insänc artikel; som vitsordar motsatsen. Deno: korta granskning visar, att om något tyrann blifvit begånget i borgareståndet, så bör åt minstone icke hr Björck ensam, utan majorite iens samtlige medlemimar stämplas såson tyrånner. Vi nödgas afbryta här, men an hålla om att få återkomma till ämnet. —A—