Aftonbladet – 18 november 1862, sida 3

Den i Maryland kommenderande general Wool hår vidtagit en åtgärd, som väckt stor sensation. Han hade nemligen låtit häkta medlemmarne af ett utskott, som bestod af Baltimores ifrigaste uhionsvänner, och som hade till uppgift att pröfva de klagomäl, som inkommit öfver embetsmäns illojalitet och besticklighet. Guvernören i Maryland hade skyndat till Washington och begärt de häktades frigifvande. Från Richmond, konfed: rationens hufvudstad, meddelar Times en korrespondens, som innehåller en för södern mycket förmånlig skildring af dess ställningar och förnållanden. Sjelfva hr Seward, Lincolns högra hand, skulle, enligt Times brefskrifvare, förlorä modet, om han Kunde vara ögonviitne till den beslutsamhet, som råder i södern. Man vill till: hvarje pris vinna sitt oberoende. I Richmond herrskar rörligt lif; på hoteiterna är svårt att få rum; befolkningens beslutsamhet ger sig tillkänna itusen små drag. Dertill råder öfverflöd på allt, till och med på lyxföremål. Likväl kostar det att lefvå der. På hotellerna kan man ej bo och spisa wntder 4 dollars. Potomaes, Ohios och en: 1500 eng. mil lång hafskusts blokering är en omöjlighet. Ingen flotta räcker till för ett sådant ändamål, hvartill kommer, att af befolkningen å begge sidor af Potomac är icke tiondedelen unionistiskt sinnad. För balftannat år sedan var det visserlizen ej så illa?, yttrar kortespondenten, men sedan dess har Maryland och en stor del af Vir ginien hemsökts; misshandlats och plundrats af unionshärar; sedan dess har Shenandoadalen, unionens paradis, förvandlats till ec Sken, hveraf följden blifvit att tå spår aj sympatier för unionen numera der anträffas. Jag har rest i ella riktningar genom Virgi nien, men ingenstädes fann jag spår af ån ger öfver skilsmessan från norden. Man kunde lika väl forska i England efter ett parti, som ville införlifning med Frankrike, som i dessa trakter efter ett unionistiskt sin nadt parti. En seger af norden öfver södern blefve liktydig med befolkningens ut rotande: Ty med Richmonds fall, med Mo biles eller Charlestons eröfring, vore. föga vunnet. Sådana förluster skulle väl kännas hårdt, men ingalunda förmå södern att un: derkasta sig. Den ofantliga utsträckningen af dess område är dess styrka, och så länge södern, såsom hitintills, gör motstånd, kan ingen makt i verlden betvinga den. Korre spondenten försäkrar vidare, att de konfede: rerades förlust iden sednaste stora batalje: i Margsland (vid Antietam) kostäde dem icke 25,000, utan b ott 6000 man, och att Balli more, kanske äfven Washington, falliti Lees händer, om icke Pope i rättan tid fått lemna plats för Mac Clellan. Södern utvecklar i detta krig vida större kraft och offervillighet än norden. Å söderns sida strider en verk: lig nationalarm, en sann folkbeväpning; sönerna af dess anseddaste och rikaste familjer dela de simpla soldaternas faror. Nor: den deremot har en armå, likasomde gamla europeiska, till stor del sammansatt af värf vade skaror, tyskar och ifländare. Äfven manstukten och förplägningssystemet äro bättre i konfederationens armåer än i nordens. Till våren, då unionen åter kän bringa sina näsvisa kanonbåiar med i spelet, gör sig södern beredd.på att åter komma hård: i klämman, men ansträoger sig ock förden skull att -betrygga Richmond och andra större städer mot angrepp af de fiendtlig: lottiljerna.