a MR NA Nm Ka dt SN RR EAS SYRE I TR IRA ningen att båtsmän användes till öfverflödigt arbete och sade sig ämna till statsutskottet inlemna några arbetsfördelningar för att visa huru dermed hänger tillhopa. Grefve Posse, K., hade sjelf medföljt fregatten Norrköping till Westindien och kunde intyga att båtsmännen ej dugde till sjömän. Vid hårdt väder kunde man knappast taga in ett ref i seglen. instämde med motionären i de allmänna principerna. Sverges största fattigdom vore på folk och bör mcd sådant i krig mest hushållas. Möj ligen borde med vårt folks sena utveckling åldern för båtsmäns antagande sättas något högre än motionären föreslagit. Beträffande fördelningen af anslag till de skiljda sjövapnen, vore detta en kommandofråga, som egentligen icke rörde ständerna. Friherre Gripenstedt lemnade några uppgifter angående hufvudtitlarnes verkliga belopp och visade att deras, ehligt hr Brakels påstående, roportionsvis mot den femte så höga stigande 1 vissa hänseenden endast yore skenbart. Med undantag af den 8:de hade militärhufvudtitlarne erhållit de betydligaste tillökningarne. En förökad tull socker skulle kanske i början blifva omärklig till sina verkningar, men den funnes likväl som en beskattning och de pengar, som derför utgifvas, kunde eljest användas till produktiva ändamål. Ansåg för öfrigt tidpunkten ännu ej inne att fullständigt binda sig vid ett visst system för sjöförsvaret och derföre bäst att nu ej gå längre än K. M:t föreslagit. Friherre Leijonhufvud, B. A., förklarade motionen vara. ensidig och ådagalade skärgårdsflottans nödvändighet. Man fade icke flottan för att angripa fienden, och uppsättandet af en sådan nog stark för att äfvärja hvarje fiendtlig adstigning vore rätt och slätt en omöjlighet. De af hr Brakel föreslagna fartyg. vore för djupgående att kunna användas i Mälaren och det vore i denna operationslinie, der i händelse af ett fiendtligt angrepp försvaret skulle koncentrera sig. Talaren yttrade sig äfven till båtsmamsinstitutionens försvar. Sedan derefter hr Rudbeck, C. O. L., yttrat sig öfver några detaljer i ungefär samma syftning som motionären och hr Cederschiöld, R. T., uttalat sin och ståndets erkänsla till grefve Platen, som genom sina afgifna yttranden visat att han uppfattat förhållandet emellan konung och representation på ett sannt konstitutionelt sätt, såsom det bör vara, blef, såsom redan är nämndt, motionen till statsutskottet remitterad. Borgareständet. Öfverläggning om nya strafflagsförslaget. Vid föredragningen sistl. lördag iståndets plenum af det kongl. förslaget tillny strafflag framställdes, mot detsamma några anmärkningar, för hvilka: vi nu få att redogöra. Hr Carln började med att förklara att om frågan endast vore att helt enkelt utbyta den. kaotiska oordning, i hvilken vårt lagverk nu befinner sig mot den systematiska reda och det organiska sammanhang som utmärker den kongl. propositionen, så skulle han vara den första att utan vidare anmärkningat med uppräckta händer inottaga densamma; men då denna nu skulle först och främst i utskottet blifva föremål för en noggrann pröfning, så trodde tal. att det vore skäl att den som hade något att an:ärka mot förslaget derom yttrade sig nu, hvarigenom utskottet hade mera ledning för sitt omdöme, Talarens första anmärkning rörde stöldvärdet, hvilket talaren ansåg böra höjas till hvad som motsvåråde värdet af 40 daler ss. m. för ett århundrade sedan. Visade det. omenskliga i att en person blefve stämplad till tjuf för stöld af ett så obetydligt värde som nu är fallet. Förtviflan och nödvoro ofta de förfärliga orsakerna till ett sådant brott. Och om domaren vill följa humanitetens lagar, så måste han för sådana fall, med nu gällande stöldvärde, söka krimggå den skrifna lagen, genom nedsättandet af värdet på det stulna etc. Vidare ansåg tal. att de många qvalifikationerne borde uteslutas; samt att det vanliga stöldstraffet borde höjas från sitt maximum af 6 månaders straffarbete till I å 2 års. Mot den stora strängheten i iterationsstraffen protesterade tal. Enligt straffbestämmelserna i den nya lagen skulle en person således under hela sin lifstid ej kunna hinna begå stöld exemyelvis till ett värde af 25 öre, mer än fyra gånger, då han deremot mycket väl skulle kunna begå dråp 8 gånger. Dessutom skulle talaren i den nya. lagen vilja hafva funnit någotstadgande iden syftning att den som efter att hafva biifvit straffad för stöld, men sedan t. ex. under 10 år fört en ärlig vandel och dock slutligen ånyo dukar under för frestelser, nu ej skulle straftas för itererad förbrytelse, men som för första resan. Talaren slutade med det varmhjertade yttrande, att han trodde, det rättvisans våg städse bör mera luta åt den kristliga mildhetens än åt den barbariska stränghetens sida. Med hr Carln instämde obetingadt hrr Cygneus, Grenander, Bövin, Loven, Alander, Bokmansson samthr Hjerta, som dessutom framhöll det bigokteri som framlyser i det kapitel som rör arbet. å söndagarne. Plikten för arbete å sådana dagar, der detta ej är förorsakadt af oundvikligt nöd:vång, är bestämd till 50 rdr, hvilket tal: ansåge vara alldeles orimligt. Undrade, hvem som skulle bestämma, huruvida detta arbete hade af nödtvång varit förorsakadt eller ej. Anså;j detta som ett ingrepp i den individuella friheten, som vöre orättvist. Trodde. att endast sådant arbete borde förbjudas, som väcker allmän förargelse och stör den allmänna gudstjensten. Hr Ekholm instämde med hr Carln i hvad som rörde frågan om stöldvärdet. Hr Ridderstad instämde med hrr Carlen och Hjertå.; Hr Björck instämde likaledes: med hr Carln uti hans anmärkning mot det låga stöldvärdet, trodde väl också att iterationsstraften vore nästan höga men betonade dock den åsigten; att man der iteration förekommer borde med allvar straffa den. Åverkamansåg tal: ej förstägången böra som stöld bestraffas. Uti herr Hjertas anmärkning, angående straff för arbete på söndagen, instämde talaren, samt ville för sin:.del göra en anmärknng mot Kapitlet som afhandlar Brott not allmän nmjmdighet. Detta, vore lafskrifvet ur den närvarande lagen ,som åter vore tillkommen upder inflytelsen af oroligheterne tf är 1848 och ganska väl också tillkännagaf sitt ursprung genom den begreppsoreda, som det herrskar samt de orimligt höga .straffbestämmelser.den stadgar. Hr Carlen gjorde härvid den anmärkningen, att detta kap. i sjelfva verket var formuleradtlångt! före 1848. Hr Ditzinger gjörde en anmärknin mot förändring af fängelsestraff till vatten oc brödstraff.. Detta ansåg tal. orätt, ;då uti detta sednare låge något högst vanärande, instämde för öfrigt med hr Carlen. Efter slutad diskussion remitterades K. M:ts proposition till lagutskottet. NORGT., Stortivget har bifallit Konstitutionskommitens hemställan att Norge skulle deltaga i stadetullens aflösning och att storthinget till detta ändamål möålle anslå en årlig summa al 10.679 spd i tre års tid, från den 1 April 1863 till samma dag 1866; besliutet skulle genast meddelas teg ringen, stats: revisionen och budgetskomiten. Deremot FREE 1 WAR BID Kö SIV RER KET