Aftonbladet – 18 november 1862, sida 2

Hon var ej beredd på att se sina mörkaste aningar — den omedvetna grunden till hennes hat emot Magdalen — så förverkligade, som -hon såg dem vara det i detta ögonblick. Den. förtviflan som gick ända till en tanke på sjelfmord; med anledning af hvilken giftet hade blifvit anskaffadt; den möjlighet af sjelfmord, som Magdalens misstroende till framtiden 1 sig innebar, och som hade förmått henne att behålla det, hade nu bringat sitt eget straff öfver sig. Der låg flaskan, i Magdalens bortovaro, ett falskt vittne af en brottslig afsigt som hon aldrig för ett ögonblick hade hyst — en brottslig afsigt emot sin makes lif! Med handen ännu mekaniskt sträckt emot bordet, vände mr Noel Vanstone på hufvudet och såg upp på mrs Lecount. Jag tog den ur skåpet, sade hon till svar på hans blick. Jag tog fram båda flaskorna pi samma gång, oviss om hvil kendera kunde vara den som jag behöfde. Jag är lika öfverraskad och törfärad som ni sjelf. Gift!? sade han sakta, för de sjelf. Gift, gömdt af min hustru i ett skåp, inne i hennes eget rum.4 Han tystnade och såg ånyo på mrs Lecomnt. Åt mig?? frågade han med osäker röst. Vi skoia icke tala om det, sir, förrän ni åter känner er lugnare, sade mrs Lecount. Den fara, som möjligen lurar på er i denna flaska, skall emellertid tillintetgöras i er närvaro. Hon tog ur korken, häll le ionehållet ut genom fönstret, och kastade derpå äfven ut sjelfva flaskan. Låt oss för det närvarande bjuda till at glömma denna rysliga upptäckt, fortfor hon; låt oss genast gå dit ned i rummen. Hvad jag vidare har att meddela er kan sägas hvar som helst.