Aftonbladet – 18 november 1862, sida 2

ter och den der böfven med ett blått och ett brunt öga!X Hon uttalade dessa. sista förbittrade orden lika långsamt och tydligt som allt det föregående. Noel Vanstone svarade intet — han satt nedböjd framför de slocknånde glöden. Han gret tyst. Jag tyckte cå mycket om henne, sade den Tata stackaren, och jag trodde att-hon tyckte.såmycket om -mig. Mrs Lecount vände honom ryggen med tyst förakt. Tyckte om hennel? Under et hon upprepade dessa ordsför sig sjelf, blef hennes aftärda ansigte nästan vackert igen genom sitt starka uttryck af hånfull medömkan: Hon gick, bort till ett bokskåp vid rummets: motsatta sida. och: började betrakta böckerna-deriv Innan hon länge hade sysselsatt sig härmed, hörde hona honom med förfärad röst ropa henne. Hans ansigte bar ej längre spår at tårar; det utiryekte blot: besinningslös fruktan, då hån ni vände det emot henne. 4Lecount?, sade han och fattade i henne med båda händerna. Kan ett ägg. vara förgiftådt? Jag åt ett ägg till frukost i morgse och -en liten smörgåäs. .4Haf-ingen oroj sirX, sadetmrs Locount: Er hustrus bedrägeri är det enda gift som ni hittills har smokat: Hade hoa redan beslutat att låta er få plikta för er dårskap med ert lif, så sku!le hon icke hufval: maat håäset medan ni ännu fanns här lefvande. Förjagacalla sådana föreställningar. Klockån är nu ett på dagen; ni behöfver äta något. Jag har meraatt säga er, som ärar vigt för er egen säkerliet — jag nödgas bedja er-göraen suk som ickeskanz upp-. skjutas. Styrk er med: en -god måltid, så I skäll allt gå: bra. Jag skall sjelf föregå er!