Aftonbladet – 15 november 1862, sida 2

fattas en bit af tyget, så håll upp, och se på mig.t Hen lät garneringen långsamt glida mellan sina finger under en winut, eller något mera — derefter s ide han och såg upp. Mrs Lecouat tog sin plånbok och öppnade den. Hvartenda ord som jag nu falar, sir, är ef högsta vigt både för er och för mig, sade hon. Lyssna med orubbad uppmärksamhet. Då den qvinna, som kallade sig miss Garth, kom för att göra oss besök i London, lade jag mig på knä bakom hen;es stol och afklippte en tygbit ur den klädning som hon bar, för att jag, om så behöfdes, skulle känna igen denna klädning då jag ålersåg den. Detta gjorde jag, medan hela hennes uppmärksamhet var fästad vid hvad hon sade till er. Den lilla tygappen har ända sedun dess legat gömd i min plånbok. Se nu sjef eter, mrs Noel, om den passar i hålet på den klädning, som ni just nu med egna händer har tagit fram ur er frus garderob. Hon steg upp och räckte honom den lilla lappen tvärsölver sängen. Han passade in den i garneringen så noga som hans darrande händer t!lät honom. Passar den, sir?4 frågade mrs Lecount. Klädningen föll ur hang händer och den blävktiga, dödslika blekheten — för hvilken hvarje läkare hade varnat mrs Lecount — spred sig småningom öfver hans ansigte. Hon hade ej gjort räkning på ett sådant svar på sin fråga, som det hvilket hon nu såg på hans kinder. Hastigt skyndade hon till honom, med luktflaskan i handen. Han sjönk ned på sina knän och grep efter hennes klädniug, liksom en druknande. ?Rädda mig, hviskade han med tonlös stämma, o, Lecount. rädda mig! Jag lofvar att rädda er?, sade mrs Lecount; jag är här med medel och med fast beslut att rädda er. Kom med mig härifrån kom frum till fönstret:4 Hon upplylte honom under det hon sade detia och ledde hoaom öfver golfvet.