Aftonbladet – 15 november 1862, sida 2

som var mycket ordningsälskande och som ej gerna ville i:yta sina vanor. Påföljande morgon berättade jag emellertid hela historien för min vän, under det jag betecknade alltsammans som en skapelse af min för tillfället upphettade inbillning. Likväl kunde jag ei få ur mitt hufvud att denna besynnerliga företeelse skulle ega någon särskild betydelse. Emellertid skulle jag gå hem för att hemta en bok, som jag behöfde till den föreläsning, hvilken jag i dag skulle bivista. Ur Halder följde mig hem. Vi funno porten öppen och jog skyndade mig upp till mitt rum. Knappast hade jag kommit inom dörren förrän jar måste uppgifva ett rop af förskräckelse, ty hela den tunga stenbaldakinen hade störtat ned på min säng på sådant säit, art om jag legat der, hade jag ofelbart blifvit ibjälslagen. Hr Halder, som nu inträdde, Jade sin hand på min axel och sade: Det gifves i sanning cn Försyn, och hon har på ett underbart sätt öfver dig utsträckt sin skyddande hand!4 Neturligtvis gjorde vi åtskilliga efterfrågningar i anledning af händelsen, och det befann sig, att man i huset bredvid, alldeles vid den gafvelvägg der mitt rum var beläget, företagit en större reparation, hvarigenom väggen rubbats, så att den dervid fästade sten-baldakinen nedstörtat. Möjligen hade äfven stöden derunder lidit af tidens iverkan, Bullret af fallet hade hörts i hela ruset, vid em tid på morgonen då-jag vanigtvis ej ännu var uppstigen. Man hade -mellertid ej brytt sig vidare derom, utan i:lskrifvit arbetsfolket detsamma. Jag vill, som sagdt är, ej tillägga något vidare, då, hvad jag skulle kunna anföra, roligen ej skulle tjena hvarken att förklara ller utveckla saken. Min åsigt är äfvenleles af fösa betydenhet, då sannolikt eniyar bildar sig sin; men deremot förmodarjag att ie flesta skola med mig instämma i alt leita äfventyr med skäl kan kallas: ten un lerlig historia. fr