Aftonbladet – 15 november 1862, sida 2

OO STEN-BALDAKINEN. Också en underlig historia, berättad af MORITS KORN. Öfversättning från tyskan. Den händelse, som jag här berättar, ämnar jag på intet sätt söka förklara, utan öfverlemnar åt den benägne läsaren sjelf att göra det, i händelse han skulle finna sig hågad dertill. Naturligtvis har jag äfven min egen åsigt af saken, ehuru jag icke anser det behöfligt att här upprepa den. Vid den tid då jag upplefde hvad jag nu går att berätta, ar jag.student i Bern, och såsom ej särdeles öfverhopad af lyckans häfvor och denna verldens rikedomar, måste jag åtnöja mig med en ganska litet Xfashionable och i stadens aflägsnaste del belägen boning. Det hus hvari jag bodde låg i den så kallade gamla staden samt var en underlig byggnad, hvars såväl inre som yttre utvisade en hög ålder. Det var fullt af gångar, förstugor, vinklar och vrår, der vidunderliga, i sten skulpterade figurer öfverallt mötte ögat. Fantastiska hufvuden, gäckande satyrer och diaboliska figurer af alla slag blickade spöklikt ned från sina höga kornischer. Men i mitt sofrum befann sig en skulpterad figur, som var så olik alla de öfriga, att jag stundom frågade mig! om samma hand, hvars konstflit låtit dem uppstå, äfven kunnat frambringa den bild, som jag så ofta beundrade i mitt eget rum. På ewa väggen deraf framsköt nemligen en slags beldshi elen, som sålunda bildade nästan on slkov, hvari min säng stod. naturlig.vis med hufvudgärden åt väggen ull. Denna baldakin tycktes stödjas af en i sten skulpterad engel, som leende sträckte sina uppåt, liksom till ilykt, men hvilade i sjelfvu verket på starka stöttor, hvilka med mycken konet doldes af bildhuggerierna. Detta rum var tillika mitt arbetsrum och skådeplatsen för den flit,