Aftonbladet – 15 november 1862, sida 2

Känner ni er gamla isande plåga i venstra sidan?? frågade hon, nu för första gången verkligt orolig. Har er fru något eau de cologne, något luktsalt, här inne i sitt rum? Trölla er ej med att tala — peka blott ditåt, der det står. Han visade på ett litet trekantigt skåp af gammalt, maskstunget valnötsträd, som hade sin plats kögt i ett hörn. Mrs Lecount försökte att öppna dörren — den var läst. Då hon gjorde denna upptäckt, såg hon huru mr Noels hufvud småningom sjönk tillbaka emot ryggstöde: af den ländstol, der hon hade satt honom. Läkarens varning under en förfluten tid — Låter ni honom någonsin svimma, så dör han? — kom åter för hennes minne, som om den hace blifvit uttalad den föregående dagen. Hon såg åter på skåpet. en fördjupning under det lågo några snören, som synbarligen blifvit ditlagda för att användas vid packning. Utan ett ögonblicks tvekan grep hon ett sn :re, band dess ena ända kring slån på skåpdörren, fattade derpå den andra med båda sina händer och ryckte häftigt till. Det mukna trädet gaf vika, skåpdörrarne flögo upp och en hop småsaker föllo skramlande ned på golfvet. Utan att sysselsälta sig med de sönderslagna kristalloch porslinssakerna vid sina fötter, kastade hon ifriga och forskande blickar in i det mörkaste hörnet af skåpet och såg der två små flaskor blänka. Den ena stod längst in i mörkret på hyllan; den andra litet framför, liksom för att dölja dem. Hon tog dem hastigt och bar dem, en i hvardera handen, till fönstret, der hon bättre kunde läsa deras etiketter. Henves blickar föllo först på flaskan i hennes högra hand. PÅ den stod — luktSali. I ögonblicket lade hon bort ren andra flaskan på bordet, utan att ens se på den. Der låg flaskan nu, tills ordningen skulle. komme till densamma. Den innehöll en mörk vätska och på eliketten slod — gift,