Aftonbladet – 14 november 1862, sida 3

Summa rmt rdr (0 000: o— Forts. följer.) (Meddeladt.) Telegrafversets afskedsfest för general Akrell. Den förflutna veckan har varit idel fostlighet.Alla tidningar äro uppfyllda af berättelser om uttryck af jubel och glädje öfver det jättestora steg framåt, som vårt fädernesland nyss taget — ett steg, stort icke allenust med afseende på de hinder, som genom endrägt emellan konung och folk blifvit besegrade, utån äfven genom de förhoppningar detsamma uppväckt. Det har sålunda varit fester af glädje och förhoppning. Jag tillåter mig att för Aftonbladets läsare anspråkslöst redogöra för en festlighet, blygsammare och åf annan art, en minnets och saknadens, som här egde rum fredegen den 7 dennes. Telegrafverkets samtlige i hufvudstalen varande stater och kårer, jemte åtskilliga stationstjenstmän från landsorten hade de:.na dag inbjudit sin nyligen afgångne chef, generallöjtnanten m. m. Akrell, till en exkel afskedsmåltid på Hötel Phoenix. Sedan den materiella delen af festen vederbörligen försiggått, föreslogs den ärade gästens skål f intendenten för kam: ralafdelningen, verkets äldste fjensteman, som med värma och hjertliga ord samt i hfiiga drag skildrade generalens förtjenster on ett älskadt fädernesland, hvilket han i 67 år med ära tjenat och för hvilket han offra: sitt blod på slagfältet. Han hade förredan 30 år sedan, derom krigsvetenskapsakalemiens bandlingar bära vittne, framställti jJom vårt nationalförsvars grundande på fö!kIbeväpning och dettas införande i skolorn . — en id, den han med värma, talang och .od försvarade på en tid, då densamma e föga sympatier inom militären och inga på högsta ort. Den skönaste lagern hade han dock vunnit på tankens och vetandets fält, i de fredliga idrotternas tjenst. Hvad hans förtjenster om telegrafverket beträffade. menade talaren sig icke här behöfva omirda dem; det fånns ingen närvarande, ja i: gen svensk, som icke visste att general Alrell är grundläggare af det svenska telegraf väsendet. . Med ett förtroende, som diti.til: icke varit vanligt, hade K. M. åt houoni ensam öfverlemnat att ansvara ej mindre för de betydliga penningsuvimor, som blifvit anslägna till det öndamålsenliga ordna: det af detta arbete, än äfven för de minsta detaljer deraf, om hvilka då i utlandet icke synnerligen många, i Sverge knappast ni gon egde kännedom. Huru Han uppfattat och motsvårat detta förtroende, derom fjnes icke mera än en mening, likasom det iurde vara erkägdt att telegrafanläggningen i bverge förigått med en skyndsambet, som knappast i något annat land torde hafvi sin motsverighöt. Till slut hembar talare i hjertliga :dalag hr generalen samtlige tjunstemän: ens tacksamhet för det sätt, på hvilket b ni förbållande till dem uppfyllt sitt kall. der frällvisa och huhanilet Också vetat fumkalla. vördhad och kärlek; I det tal, lvarmed generalen besvarade denna skål, uppdroghån de yttre konturerna at sitt fö hållande, till telegräfverket, dervid i främsta rummet bembärande sin tacksamhet åt den af dess tjenstemän (Intendenten för Norra Telegrafdistrikt-t) som först gjort tel; rafien bikavt i Sverget och allt sedan med rastlös ifver egnat sig åt dess utveckling. Verkets tjehstemän i örist hembar gencralen en vänlig afskedshbälsning: han b tygade dem sitt lilliga erkännannand: för det förtroende, den välvilja, aktoing och uppmärksomhett de visat honom oah bevitt ade det Xoförtröttade nit, dön förtjustfulla verksämhbet då egnat i sin tjonst. Jag har icke många steg qvar på lifvets banat — så slöt den gamle sitt tal — låt mig få lefva, mina herrar i edert minne!X Efter middagens slät uppläste telegraf: verkets sekreterare två nyss anlända telegrammer, det ena från Helsingborgs station, uttryckande samtlige dervarande tjensteräns deltagande i festens betydelse (från de flesta telegrafstationer i riket Jade redan förut ingått de ojäfaktigaste bevis på tjenstemän! nens tacksamhet och kärlek för den afgåone ende chefen), det andra i bunden form från danska telegrafverkets chef, justitierådet P, Faber i Köpenhamn. Jag tilåter mig utt ur detta seduare meddela nedanstående tvenne verser: I Jeg seer Dig sidde som en hedret Gjest ; Ihcilem dem, de hjalp dig da, Du naaede alt ordne snelt og snildt möd Öst og Vest j i Nord og Syd de tankesnaare Traade. e vilde prise hoit, hvad Du har skabft, je vilde sige ömt, hvad de har tabt.