Aftonbladet – 14 november 1862, sida 2

— Vi meddela härnedan den kongl. propositionen med förslag till författning om kyrkomöten, som i förgår öfverlemnades till stånden: Uti underd. skrifvelse den 6 Mars 1858 hade rikets: då f rsamlade ständer anfört, hurusom vår tids rörelser inom kyrkan och de stridigheter i afseende på religionsbegrepp och kyrkliga bruk, som städse förekommo, uppenbarande inom för samlingen ett alltjemnt växande andligt behof, ådagalade nödvändigheten deraf att tillfälle bereddes församlingen att uttala sina åsigter i omförmälda ämnen; i anseende hvartill riketsständer funnit en kyrklig representation, sammansatt af prester och lekmän; såsom svenska kyrkans ombud; böra genom lag erkännas och regleras. samt för sin del beslutat en författning angående allmänt kyrkomöte. Sedan samtliga domkapitlen och högsta domstolen blifvit hörda öfver ri kets-ständers berörda förslag, fann K. M., hufvudsakligen på grund af formella brister i detsamma, sig icke kunna derå meddela stadfästelse. Då emellertid behofvet af en kyrklig representation gifvit sig : Ilt starkare tillkänna; och detta icke blott för behandlingen af sådana frågor, som, på sätt omförmäldt är, blifvit af rikets ständer alsediar utan äfven för utredningen af kyrkolagsfrågor i allmänhet, har K. M. låtit utarbeta ett förslag till förordning i ämnet, hvaruti de emot rikets ständers förberörde förslag fram ställda anmärkningar, så vidt de funnits grundade, blifvit iakttagna. Med erinran, att då verkan af kyrkomötets beslut måste bestämmas ai grundlag, någon beslutande rätt enligt detta för slag icke kunnat kyrkomöte tilläggas, men att. då den ifrågavarande institutionen icke synes i fullt mått kunna motsvara sin bestämmelse, med mindre kyrkomötet tillerkännes rätt att deltaga i stiftandet af kyrkolag, ordalagen i förslaget blifvit så affattade, att de lämpa sig jemväl för den utsträckning af kyrkomötets befogenhet, som nea en grundlagsförändring möjligen kan omma till stånd, vill K. M. alltså, jemte öfverlemnande af de i statsrådet och högsta domstolen i ämnet förda protokoll, härmed, enligt 87 8 regeringsformen, till rikets -ständers antagande framställa följande förslag till förordning angående allmänt kyrkomöte: Ss 1. Tillallmänt kyrkomöte sammanträda svenska kyrkans ombud hvart femte år, å dag och ort, som konungen utsätter; konungen dock obetaget att mötet oftare sammankalla. 2. Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften, eller, der någon af dem har förfall, den af domkapitlets ledamöter, som kapitlet i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm, eller, derest han är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium, den konsistorium utser; fyra bland teologiska fakuletens professorer eller ordinarie adjunkter, två från hvartdera af rikets universiteter; en vald, med fullmakt å ordinarie embete eller tjenst försedd, prestman från hvart stift och en från Stockholms stad, så ock trettio af lekmän valda om ud, ett från Stockholm och ett från hvart län, samt öfriga fem från det eller de valdistrikt konungen med afseende å för banden varande förhållanden bestämmer. Chefen för ecklesiastiklepartementet må ock vid mötet närvara och deljaga i öfverläggningarne, men ej i besluten. S 3. Vid hvartdera af rikets universiteter välja förenämnda till teologiska fakulteten hörande lärare inom sig, på sätt de sig emellan öfverens