Hans band började ånyo darra på hennes arm. Det var inte jag som gjorde det, svarade han med jämmerlig röst. Det var alltsammans mr Bygraves påfund. Ni erkänner då, sir, att mr Bygrave bedrog mig?4 inföll mrs Lecount. Jag är glad åt att böra det. Ni skall då hafva så mycket lättare att fatta sanningen af den nästa underrättelse som jag har att gifva er, den :underrättelsen att mr Bygrave har bedragit e. Han är inte nu här, för ett halka mellan fingrarre på mig; och jag är vicke heller nu mera samma bjelplösa qvinna som vid Aldborough, — Gud vare lof 1 Hon hväste fram det fromma utropet genom sina sammanbitna tänder. Allt det hat hon. kände emot kapten Wragge bröt ut från hennes läppar i dessa trenne ord. Var så god, sir, och håll i min resväskat, fortfor hon, medan jag låser upp denoch tar ut någonting derifrån. Det inre af väskan visade ett stort antal fi sammanvikna papper, allesammans lagda i ordning och numererade. Mrs Lecount tog upp ett af dessa papper och tillslöt derpå åter väsken; med en hård knärp. ning af fjädern gick den i lås. I Aldborough hade jag endast min egen öfvertygelse till stöd, mr Noel, sade hon. CMen min öfvertygelse förmådde intet emot miss Bygraves ungdom och skönhet, och mr Bygraves uppfinningsrika list. Endast genom bevis kunde jag hoppas segra öfver er förblindelse — och då hade jag inga sådana. Men nu har jag dem! Jag är fallt rustad och beväpnad nu med bevis — jag bryter min tvungna tystnad — jag måste tala genom kraften af mina bavis. Känner ni denna stil, sir?4