Aftonbladet – 14 november 1862, sida 1

INTET NAMN?). WILKIE COLLINS. Från fönstret hade man utsigt öfver Nith vid en krökning af denna flod, några mil otvanför Dumfries. Här och der genom öppningar, som den sena årstiden gjort i de trädbeväxta strändernas löfhvalf, skådade man långa sträckor af den stäta, odlade dalen. Båtar gledo da floden, och kärror skredo förbi på landsvägen som gick till Dumtries. Himlen var klar, Novyembersolen lyste så vänligt, som om året hade varit väl två månader yngre än hvad som nu var händelsen, och fandekapet; beprisadt i Skottland för sin täcka och leende skönhet, visade sig denna dag i den fagraste dager som vintern mäktade förläna det. Men hade det varit gömdt i töcken eller genomdränkt af regn, så skulle troligen mr Noel Vanstone hafva funnit det ungefär lika behagligt som hen fann det nu. Han stod qvar vid fönstret till dess han hörde Lovisa knacka på dörren, gick med mulen blick tillbaka till frukostbordet och sade: ?kom in!? Laga till t?, sade han. Jag förstår mig inte på sådant der. Jag ärlemnad qvar här försummad. Ingen hjelper mig.? Den uppmärksamma Lovisa lydde tyst och undergifvet hans befallning, ?Skiekade din matmor mig någon helsning?, frågade han, innan hon reste? ? Ingen särdeles helsning, sir. Min matmor 4) Se A. B. n:r 154, 155, 157—159, 161—164, 166—175, 177, 179, 181—184, 186, 188, 189, 191—194, 196—212, 214—216, 218, 220, 222, 225, 226, 228, 232—234, 230—241, 25, UT, 249, 251—254, 258, 281—264,