Aftonbladet – 14 november 1862, sida 1

hushållerska åter hade fått honom i sina händer. Han bjöd till att ingå fred med mrs Lecount. Det var alltid min afsigt att göra något för erX, sade han inställsunit. Det skulle ej hafva dröjt länge, förrän ni hade fått höra af mig. Vid mitt hedersord, Lecount, ni skulle innan kort fått höra af mig! tJag tviflar icke på det, sir, svarade mrs Lecount. Men Jåt oss nu icke tänka på mig: Ni och edra intressen först och främst, sir: Hur har ni kommit hit?4 frågade han och betraktade henne med häpvad. Hur kunde pi få reda på hvar jag vur?4 4Det är en lång historia om den saken, sir; -en anvan gång skall jag tala om. den för er. Nu är det nog att veta, att jag har fått reda på er. Kommer mrs Vanstone tillbaka i dag? Litet högre, sir; jg hur svårt att höra er. Jaså, hon kommer inte hem förrän i slutet af veckau! Och hvart har hon rest? Till London, sade ni så? Och hvarföre? Jag är ej frågvis, mr Noel. Jag gör er vigtiga frågor, till följd af ett allvarsamt tvång. Hvarför har er fru lemnat er här och rest ensam till London? De befunno sig åter nere vid staketet, då hon gjorde denna sista fråga, och de dröjde der, stödjande sig deremot, medan mr Noel Vanstone svarade. Hennes upprepade försäkringar att hon ej hyste något agg emot honom, utöfvade sin verkan; han började återhemta sig, Den gamla ovanan att anförtro siu hushållerska alla sina bekymmer hade redan återkommit, jemte mrs Lecount, och, i sällskap med den, samma okufliga begär att tvla om sina lidanden, som redan! vid frukosten hade fått makt öfver honom. och som hade lagt hans sårade föfänga i dagen för hans hustrus kammarjungfru,