Aftonbladet – 14 november 1862, sida 1

nöje emot er sjelf, utan den Ye önskan att plåga er med en förebråelse. Jag har kommit, af den orsak som: har varit och som ännu är målet för hela mitt lif, för att tjena er-? Han bade återhemtat sig något, men ännu var han ej i stånd att tala. Han höll sig fast. vid staketet och bara stirrade på henne: Försök att fatta hvad jag har att säga er, s.rX, fortfor mrs Leco nt. Jag har ej kommit hit som er fiende, men som en vän. Jeg har varit hårdt pröfvad af sjukdom, jeg har varit prötvad af sorg. J:g är i alla afseenden förändrad; blott mitt hjerta : är sig likt, Mitt hjerta förlåter er allt. 1 ert svåra bekymmer — ett bekymmer som ni sjelf ännu icke känner — har mitt hjerta uppmanat mig att egna mig åt er tjenst. Tag min arm, mr Noel. Ett par slag i solskenet skall bjelpa er att återvinna edra krafter. Hon lade hans arm inom sin och förde honom varligt framåt gåogstigen. Innan hon hade varit fem minuter i hans sällskap, hade hon återvunnit all sin gamla makt öfver honom. ; Se så, nu gå vi ned igen, mr Noel, sade hon. Helt sakta ned igen, i det vackra solskenet. Jag har mycket attsäga er, sir, som ni väl aldrig har väntat att få höra af mig. Tillåt mig att först få göra er en liten fråga. Någon sade er här vid: er dörr, att mrs Noel Vanstone är bortrest. ; Har hon farit bort för en lävgre tid?? Hennes husbondes band darrade på hen-: nes arm, då hon frågade detta. I stället för att! svara, gjorde han ett matt försök att försvara sig. De första ord som undföllo honom, voro en: bekräftelse på det första medvetna intryck han erfor: det intrycket, att hans