Aftonbladet – 13 november 1862, sida 3

hvilket belopp, sammanlagdt med sjette hufvudtitelns nuvarande anslagssumma.... 2,206,950: — bildar för samma hufvudtitel en årlig slutsumma af rdr rit 3,857,265: 39. Den sg betydliga tillökningen i anslagen å denna hufvudtitel Pp förnämliför dels genom de nuvarande förslagsanslagens höjande till ett mot de derå anvisade utgifter närmare svarande belopp eller med tillsammans 69.434: 9. dels ock genom upptagandet af två nya förslagsanslag till en sammanräknad summa af 1,190,000: — ; Summa rdr rmt 1,259,434: 9. :(Forts. följer.) Ordföranden i bemedlings-kommissio nen grosshandlaren Schartau har, i anledning af de mot den saknade belysningen af börshuset vid festtågets återkomst från Göteborg: den 6 dennes gjorda anmärkningar, låtit om orsaken härtill i Dagligt Allehanda införa en förklaring, som äfven vi på begäran meddela, då jemväl vårt blad deltagit i klandret. D Förklaringen lyder, med uteslutande af inledningen, som följer: Såsom kändt är, tillhör börshuset Stockholms borgerskap, hvilket representeras af de femtio äldste, som åter utse den s. k. bemedlingskommissionen, åt hvilken, bland andra bestyr, det med börshusets förvaltning är anförtrodt. Bemedlingskommissionen, som sålunda utgör börshusets styrelse, är följaktligen en delegation af borgerskapets äldste och lyder under dessa. Omkring 14 dagar före jernvägsinvigningen behagade hr öfverståthållaren sammankalla magistraten och borgerskapets äldste för öfverläggning om, huruvida staden borde och kunde på något sätt deltaga i de förestående festligheterna, hvarvid man allmänt blef öfverens om, att efter fyra föregående dagars storartade feter på andra orter, hufvudstaden näppeligen förmådde, värdigt såsom det anstod henne, uppträda med något firande, som icke skulle blifva antingen ett platt upprepande af hvad nyss förut andra samhällen hkde tillvägabragt, eller ett försök, som måhända skulle förblekna vid jemförelsen; hvarjemte tillika i betraktande togs, att just den enda punkt, på hvilken det stora nationella verket saknade sin fulländning och den utveckling, hvarförutan det kommer att dröja länge innan påräknadt gagn i afsedt mått skall ernås, var — Stockholm med sin endast provisionella bangård, oansedt staden i och för stationsanläggningen ej allenast, i likhet med andra städer, afstätt all den mark hon egt på platsen, utan derutöfver — hvartill motstycke saknas på annat håll — tillskjutit 150,000 rdr kontant. Man kunde ej undgå finna, att förnöjsamheten, så vacker denna dygd må vara i det enskilda lifvet, ej alltid är på sitt ställe eller för rättmätiga syftens uppnående tjenlig vid afhandling af allmänna angelägenheter, och man leddes häraf till öfvertygelse om, att tidpunkten för hufvudstaden att gifva statsmakterna och det verkställande snillet en sådan fest, som anstod dessa föremål, ännu ej vore ihne, lika otvifvel aktigt det bör anses att hon en dag skall komma. Dessa voro de skäl, som grundade det af öfverståthållaren, magistraten och borgerskapet gemensamt fattade beslutet att inskränka sig till H. M. konungens, arffurstarnes och ständerdeputationens vördnadsoch aktningsfulla emottagande vid deras återkomst, samt att låta ÅR de stadens hus och byggnader, som af dem skulle passeras, och hvaraf förmodades följa att enskilde stadens invånare, boende vid samma väg, skulle förhålla sig på enahanda sätt, allt i syftning att välkomna en älskad monark och en aktad folkrepresentation, icke att festliggöra den å redan flera dagar gamla händelse, hvars fo sterländska betydelse, om firandet skolat ske här, TE något mera än den i och för sig temigen triviala glansen af några tusen tända ljus och lampor. ; Å Såsom följd af de sålunda, utan någon vid tillfället märkbar skiljaktighet, gällande blifna åsigterna, skulle stadens rådhus — kommunens på: lats, som står under magistratens och borgerskapets gemensamma förvaltning — icke med illu mination förses; börehuset var nu ej på tal, men då det fattade beslutet, med sina motiver, ut gick förnämligast från ledamöterna af borgerskapet, låg det uppenbart i naturen af detta beslut att borgerskapets eget palats, börsen, skulle bibehålla likhet i skrud med den samfälda myndighetens. l en, säger Dagligt Allehanda, rådhuset ble! dock i elfte timman upplyst och lemnade sålede: börsen ensam om sitt mörker. Sannt, äfvenson att detta skedde utan minsta vink derom til börsstyrelsen. En annan fråga är, huruvida skilj aktigheten utmärkte den aktning för en uti h öfverståthållarens närvaro och med dess bifal träffad öfverenskommelse, som skäligen kunna förväntas, eller bar vittne om den takt, som ut gör ett af den sanna bildningens kännetecken Efter denna förklaring vågar man hänskjut: till en tänkande allmänhets eget afgörande, on det skedda må anses hafva till sitt ursprung haf en sjelfvisk nyck, eller varit ett resultat af öfver läggning och pröfning å deras sida, som dertil egt befogenhet. Stockholm den 10 Nov. 1862 Bemedlingskommissionens ordförande. Denna förklaring påkallar ett par ord frå: vår sida. Då vår anmärkning framställdes voro vi ingalunda i okunnighet om stads myndighetens beslut och vi afsågo icke hel ler att detsamma skulle ha åsidosatts. Vå åsigt var och är att hrr femtio äldstes be slut icke iakttogs då bemedlingskommissio nen ursaktlät att illuminera börsen, hvilken såsom belägen i, hjertat af staden, hörn hörn med kongl. slottet och synlig frå den vanliga uppfartsvägen genonr södr: hvalfvet, utan all ifråga var att räkna til de stadens byggnader, som skulle passe rast af de från jernvägsresan återkom mande, och bland dem af konungen sjel Således måste vi fortfarande anse uraktlå teuheten i detta hänseende såsom en anmärk ningsvärd försummelse. Rältegångsoch Polissaker. Undersökning angående eldsvådan vid Lilla Essingen. I förgår fortsattes förhöret i poliskammaren Dervid inställde sig nu fru Wesche, åtföljd a! sin fadar onldcmedan I .ilia. Tlarismtie had.