Aftonbladet – 13 november 1862, sida 1

Bland de flera vigtiga koi som i gårdagens plenoa tillst nades, intvger ostridigt förslaget tillstrafilag första rummet. Det utgör, :nligt justitieministerns yttrande inom sraterådet, e t försök att medelst samnmanförande af de på sednare tider ide mest vigtiga delar af brottmålslagen verkstälda ändrirgar och omarbetning i öt. riga delar åstadkomma en gemensam och fullständig strafilag. Till ledning dervid har hufvudsakligen tjenat det af lagberedningen uppgjorda försag till py streffiag, som ned nägra få ändringar blef af K. Mit vid 1844 —45 och 1847-48 årens riksdagar tiil rikets ständers antagande framställdt och i öfverensstämmelse med hvilket förslag de sedermera gjorda partiella iändiingarne at brottmålslagen till största delen skettt. Åtskilliga ufvikelser från berörde förslag fianer men likväl hafva vidtagus. Lagberedviögens lörslag såsom all. ävna etråffi od i sju grader och böter. Närvarande förslag skujer tig hufvudsakligen ifrån lagberedvingens i dessa delar deruatinnan, att den nu gältande indelning af föngelsestraff uti straffarbete och fängelse blitvit bibehållen; att någon indelniog ul straffarbeteeller fängelse i vissa grader icke förekommer; att tiden r streflurbete kan vid sammanläggning af rskilda dylika straff på viss tid uppgå ända till tolj är (då i logberedningensiör gelsestvaff på viss tid aldrig fick ålägges ver tio år); att vid saknad tillgång till böternas fulla gäldarde dessa skola till annat straff förvandlas samt att ieke enkelt fö zelse utan fängelse vid vatten ceh bröd blitvit i allmänhet bestämdtsåsom det straft, hvartill böter vid bristande tillgång böra örvandlas. Sedan detta inom justitiedepartementet u!arbetade förslag blifvit enligt regeringsformen 37 af högsta domstolen granskadt och åtskilliga förändringar deruti gjorda, föredrogs det ånyo inför konungen, hvarvid förslaget af justitieministern blifvit modifieradt i entighet ed. de flesta af berör!e förändrin3ar utom i: afseende på 8 och 13 4 at 16 xapitlet om Cärekränkningar, hvarötver frih. De Geer vidhöll sin åsigt, men K. M:t godsände den af justitierådet Södergren uttalade och af statsrådets öfriga ledamöter tillstyrkta: meningen, hvilken förordade en inskränktare bevisningsrätt för den ankl 1 dylika mål. I denar inom de stets mycket omtvistade fråga ha g komitn, med åberopande af en grundsats i romerska lagen, hvilken dock hvarken funnit plats i kenoniska rätten eler i allmän: net inom Europes nyare lagstiftning i all. änhet funnits ega ovilkorlig tillämplighet, föreslagit, att den som tilltalas för utsprix dande ar ärekränkande rykte eller tillmäle må, när det angår viss uppgifven gerning, med bevisning om sanningen deraf sig från unsvar fria; hvilken bevisni itt, såsom en rättegångsförmån att begagnas i sjellva injuriemå!et genom anlitande af de uti I: gen 1 ullmänhet godkända bevisningsmedet skule vara så Obegräasad, att hinder derför icke möte ens af förut hållen ransakning och meddelad frikännelsedom -vgäende den upp2ifna: brottsliga gerningen, Lavberedningen åter bade å sin sida icke vuseiv sig kunna righålla depna grundsats i he a dess vidd, utan föreslugit vissa begä ingar: och det r i enlighet med dessa som frih. De Geers og uppställdes; hvilket na återpåg af de inom högsta domstolen gjor märkploger bitvit underkastadt yterlige uskränknvingar. Gevom deraa kon propositioner, uderna öfverlemgt och kän ndet af vär regeringen si iftning I mötes genom andet ar fi H lag om kyrkoDen: stora, omfattande grundsats, tid allomer och mer vit göra g gällande och som ÖCavour emot slatet sin lysande statamannebana uttalade såsinn sitt program, den nemligen om en fri kyrka Den ri stats, ber man häri ven hos oss, om ock endast på atständ, sö närma sig. Den a rikets ständer den 6 Mars 1858 i ämnet aflåtma skrifvelse hade hufvudsakligen af formella skäl icke lyckat: vinna kunglig sanktion. Och detta bör så mycket mindre deklagas, som närvarande iörslag i etlmä het övedersägiteen är allattsdt i mera frisinnad arda. Hvad som häri främsta rummet fäster uppmärksamheten är att man föreslagit dessa möten böra hållas på vissa bestämda. periodiskt återkommande tider.