Aftonbladet – 12 november 1862, sida 2

— Under öfverskrift TPoedrägtsanden läser man i Göteborgs-Posten för den 11:e: ; De nyss afslutade jernvägsfestligheterna hafva alla burit karakteren af glädje, enighet och tillfredsställelse. Belåtenhet har strålat från hvarje panna, och det har nästan hvilat en molnfri himmel öfver det hela — åtminstone i alla deltagarnes sinnen. Men en liten mörk sky drog dock upp, fastän den hastigt förjagades af den hos alla fasta öfvertygelsen, att det blott var tvedrägtsanden, som här ville störa den allmänna glädjen. Den obudne gästen blef derföre sedd ötver axeln tillsvidare, och nu har tillrättavisningen ej heller uteblifvit. Mörkret och hemlighetsfullheten är denne andes käraste uppehållsort, för ljuset och det öppna uttelandet skyr han. Det förtjenar derföre här att belysas, hvar denne tvedrägtsande halt sin gång, på det icke den svensk-norska unionens misstrogna vänner eller hemliga eller öppet framträdande fiender må deraf hemta orsak att tro på eller utbreda skandal i så ömtåliga fall, som det här gäller. Nya Dagligt Allehanda lät nemligen angående middagen för jernvägsgästerna i Falköping på nedresan hit sin telegrafkorrespondent berätta, att norske storthingspresidenten Harbitz der hållit ett tal, Yhvaruti förekommo uttryck, som förvånade och stötte mången. Såvidt vi veta, är detta ej med sanningen öfverensstämmande, utan var tvärtom stämningen under hela middagen den bjertligaste, och saknades ej mellan svenskar oah norrmän varma handtrycknin-: gar och hjertliga omfamningar, till hvilket just norrmännens tal mest bidrogo. Att den värde Allehanda-korrespondenten gerna velat blanda litet malört i glädjebägaren, antaga vi för visst; men om han dermed velat verkligen sprida tvedrägt, tro vi att han tvärtom misslyckats i sin afsigt. Ty detta referat om verkan af presidenten Harbitzs tal skall tydligare än mycket annat bevisa, på hvilka ibåliga och falska grunder de bygga, som å ömse sidor Kölen med oklok ensidighet tala om sårad nationalkänsla. Lyckligtvis har en framstående person, talmannen i borgareståndet, grosshandlaren Schwan, redan officielt vederlagt Allehandas sagesman, så att tvedrägtsanden med skäl kan anse sig förvissad om attantingen ha misstagit sig eller lidit nederlag. Viredogöra här, efter Aftonbladets riksdagsreferat, för hr Schwans uppträdande vid tillfället, i förbigående anmärkande, att Nya Dagligt Allehanda sjelf icke med ett ord omnämner hr Schwans befogade tillrättavisning och derigenom gör sitt ansvar för hvad dess korrespondet sagt ännu större.? Sedan tidningen återgifvit så väl vårt som Pcsttidningens referat af hr Schwans yttrande vid nämnde tillfälle, tillägger hon: Allehandas förhatliga taktik i den norska frågan står genom detta mycket blottad och skall väl hädanefter bli utan någon betydelse.