Aftonbladet – 11 november 1862, sida 2

stones beslut att förhemliga sin och sinfrus vistelseort har blott och bart sin grund i hans förhållande till mig. Först och främst vet han ganska väl att hans sätt att gå till väga vid detta giftermål var sådant, altjag med all rättvisa måste harmas deröfver. För det andra vet han att min trogna tjenst under en tid af tjugo år, först hos hans far och sedan hos honom sjelf, bjuder honom till åtlydnad at hederns enklaste bud, att ej kasta mig värnlös öt i verlden, utan ett underhåll för det återstående af mitt lif. Han är den mest lågsinnade af män, och hans hustru den nedrigaste bland qvinnor. Så länge han kan undvika att uppfylla sin förbindelse till mig, skall han göra det; och med all säkerhet skall hans hustru på allt sätt uppmuntra honom att fortfara i sin otacksamhet och glönsska. Min afsigt med att söka reda på honom är i korthet denna: Hans giftermål har blottetällt honom för följder, hvilka en man med ett tio gånger så stort mod. som hans ej skulle vilja gå till mötes utan att rysa. Dessa faror anar han icke det minsta. Hans hustru kärmer dem och håller honom i okunnighet derom. Jäg känner dem och kan upplysa honom. Hans räddning från den fara, som hotar honom, ligger endast i mina händer. Och som lön för sin räddning skall han betala mig ända till sista öret af den lön, som rättvisan tillerkänner mig såsom min rättighet — hvarken mer eller mindre. 4Jag har nu öppet meddelat er allt, såsom mi. fordrade. Ni vet hvarför jag vill finna denne man och ni vet hvad jag äm nar göra då jag har återfunnit honom. At ert vänliga deltagande för mig öfverlemnar jag att besvåra den vigtiga fråga, som nu återstår: Huruledez3 skall denna upptäckt kunna verkställas? Om blott de första spå