till min klient mr Nol Vansione, att af nig vidare befordras tili mr Vanstones nuvarande vistelseort. Sedan jag sist hade det nöjet att medl. la mig till er i detta ämne, har en fullkov lig förändring inträffat i min ställning till :::n klient. . För tre. dagar sedan emottog i-g ett bref från honom, hvari han. tillkännagaf sin afsigt alt ombyta vistelseort dagen efter sedan ban skref, utan. att dock gifva mig den ringaste upplysning rörande det ställe dit han ämnade fara: Sedan dess har jag icke hört det minsta ifrån honom, och som han redan förut hade lyft en större summa än vonligt, kan han ej hafva nägot skäl att för det närvarande åter skrifva till mig — såvida det år hans önskan att dölja hvar han vivtes för alla menniskor, och äfven för mig. sUnder dessa förhållsnden ansur jag det vara rätt ott ätersända ert bref, jemte en försäkran att jag genast skall underrätta er om då jag möjligen åter blir i tilfäle at fortskafta bref till sin destinationsort Ödmjukast (Forts.) John Loscombe.t Presidontea Linoelas slafproklamatlon. Det första fall, då slafvar blifvit frigifna på grund af nämnda proklamation, inträffade i Cincinati den 23 September. Enjkorrespondentberättar derom följande: Tre negergossar inställdes inför militärguvernören för de låda städerna Carington och Newport, öfverstelöjtnant Sipes, kl. omkring 10 den 23 September (proklamationen hade först samma morgon blifvit kungjord i lidningarna). Negro blefvo noga förhörda af öfverste Sipes och uppgåfvo att de flytt från Kirby Smiths armt der de varit betjenter. På fråga förklarade de, att deras unga husbönder befunno sig i rebellarmen och att de ej visste, hvarthän de skulle begifva sig. Följande dag erhöllo de frihetsbref i behörig form.