utän att mejtdela någon annan än sin jurist hvart ban bar begifvit sig. Detta sade mig mr Georg Bartram; som bemödade sig att återfinna honom föratt underrätta honom om sin hushällerskas fariga insjuknande — just densamma m:rs Lecount, hvars bref ni besvarade. Så tillvida kan vi med skäl säga att häri ligger ingenting af syn nerligt intresse för oss. Men jag förmodar att ni blir lika öfverraskad som. jag, då jag säger er, alt den beskrifning, som folket i Aldborough gaf på miss Bygraves utseende, till en både förvånande och för. färande grad öfverensstämmer med Magdalens. Denna upjtäckt, i förening med alla förhållanden som redan äro oss bekanta, gjorde ett intryck på min själ som jag ej skulle kunna Deskrifva för er — och som jag ej ens vågar att reda för mig sjelf. Jag ber, kom till mig! Aldrig har jag erfariten sådan oro för Magdalen som i denna stund. Ovissheten måtte säkert hafva gjort mig nervös. De största småsaker ingifva mig en vidskeplig fruktan. Denna likhet, som sf en slump fiones mellan en irämling och Megdalen, inger mig emellanåt en gruflig oro— endast derföre att mr Noel Vanstones namn händelsevis är förbundet med dessa förhållanden. Ännu en gång u prepar jag: kom till mig! Det är så mycket som jag icke vågar, som jag icke kan skrifva om ! Er tacksamma och tiligifna Norah. 3. Från mr Jolm Loscombe (jurist) till nr Gecrg Bartram. I i I j Lincolns Inny Load5n d. 6 Sept, 1847. Sir! Jag har haft äran emottaga ert bref af den 4 September med deri inneslutet ett