Aftonbladet – 7 november 1862, sida 3

Hotande hungersnöd i Norrbotten. Man har under de sednare dagarne hör ryktesvis hört berättas att samma nöd, som följd sf frostens bärjnirgar hotar hela det wräliga Finland, äfven är att befara på vår ida om Torneå elf. Lokaltidningarne för te nordligaste städerna hafva dock ännu ej aft någonting att härom förtälja. Eemelertid har till oss i dag ingått ett bref från on i dessa trakter bosatt fullt tillförlitlig verson, som skildrar tilsständet i Norrbotten såsom särdeles dystert och hotande. Vi itergifva här nedan hans skrifvelse, öfverygade att länsstyrelserna eamt ortens riks-. legsmän ej skola dröja att upplysa om den verkliga ställningen, för att, i den händelse utomordentliga åtgärder visa sig nödväntiga, de så skyndsamt och kraftigt som nöjligt må kunna vidtagas. Den oss tillvandakomna skrifvelsen lyder: Till Redaktionen af Aftonbladet. I er ärade tidning läser jag postdagligen n af flera högt aktade namn undertecknad appmaning till insamling för det af missväxt hemsökta Finland. Tvifvelsutan är ;ckså nöden i detta olyckliga land ganska stor. Men — jag ser nöden på mycket närmare håll än på andra sidan Torneå elf och Bottniska viken. Jag ser den bland egna lindsmän häruppe. Dessa trakter, alltifrån socknarne längst i norr ända ned mot Skellefteå och Ratan, hafva blifvit härjade af gräsmask och frost, så att både foderbrist och spanmålsbrist skola ytterligare fördystra den långa vintern. ) Tack vare den fria konkurrensen, som hos oss icke hämmat spekulationen, tror jag emellertid, att ett åtminstone någorlunda tillräckligt spanmålsförråd af ortens köpmän blifvit anskafladt. Dock, köpmännen bafva tillhandlat sig varan kontant; derföre sälja de den åter antingen endast kontant eller lemna de den på kredit bland allmogen endast åt sådane, som äro fullt solida, eller from på våren i tillfälle att liqvidera med skogsprodukter. De tusentals obesutne personer, hvilka icke kunna tillgodogöra siz någon egen skogsafverkning och som i vanliga år lefvat på arbetsförtjenster, de der alltid erbjuda sig i ojemförligt större omfång, när skörden utfallit gynsamt, — hvad skola dessa 1å till bröd, då deras förlagsmän sjelfva stå blottställda?... Redan nu måste mången, i saknad af nöjaktig säkerhet för den spanmål han behöfver, förgäfves färdas flera mil från hemmet till kyrkostäderna; han måste tillgripa sista utvägen: att sn sina kor (om han eljest har några) och, sedan han till underpris försålt köttet, tillbandla sig bröd. Detta utbyte af kor mot korn, of mjölk mot mjöl är sorgligt, men sanning! Då detta sker på det färska trädet, huru skola omständigheterna hafva gestaltat sig efter 5—6—8 månader? ... Herr redaktör! . Meningen med detta bref är-att helt privatim göra er underrättad om ett behjertansvärdt förhållande; fill det af.