ionerlig lust och glädje att se det nit och den skicklighet de ådagalägga i sitt kall, den förenade värdigheten och anspråkslösheten i deras väsen och det enkla milda sätt, hvarpå de veta att fullkomligt ingjuta respekt och upprätthålla ordning, på samma gång de synas ha vunnit lärjungarnes lifliga tillgifvenhet. Lärarinnorna vid småskolorna ha 300 rdr årlig lön, vid högre folkskolorna 400 rdr, lärarne vid högre folkskolorna 1000 rdr, alla dessutom fri bostad och ved. Vid en och annan af dessa skolor har man anlagt skolträdgårdar efter de ider som Olof Eneroth derom framkastat; barnen ha erhållit hvar sitt lilla blomster: och trädgårdsland att sköta och plantera; de ha visat det lifligaste intresse härför, och det är utom allt tvifvel att denna id förtjenar realiseras öfverallt der någon möjlighet dertill förefinnes. I gosseskolorna undervisas i gymnastik, exercis och simning: Det synes mig som skulle just dessa skolor utgöra den vackraste och mest storartade bilden af den förträffliga allmänna anda som råder inom Göteborgs samhälle, en bild långt mera talande än alla de, som i dessa dagar tjusat så många och framkallat så många uttop öfver Göteborgarnes samhällighet och förmåga att åvägabringa någonting helt och stort. För att återkomma till de mera populära uppenbarelserna :af common spirit, 2å torde det nästan vara öfverflödigt att säga, att festmiddagen i deg å börsen var lukullisk, Jag stödjer mig i detta fall icke vid mitt eget omdöme, som med den mest fullständiga rätt kan jäfvas i ett dyligt ämne, utan vid det berömliga vitsord öfver anrättningarne, som jag hörde af en skånsk riddarhusmedlem, hvars förfarenhet och kännareblick i den vägen äro satta utom allt tvifvel. Till en liten hugnad och tröst för ?den gamle bekante4, som förmodligen nu befinner sig i sitt värsta lynne till följd af det sätt hvarfå föreningsdagen blifvit firad, sänder jag är ett exemplar af den i guld på glansvelin tryekta och rikt ornerade matsedeln: MENU 1a 5 Navemhre 1862.