Aftonbladet – 7 november 1862, sida 2

, smidda diplomater, borgare, excellenser och generaler, prester, prinsar och publicister, landshöfdingar och jernvägsingeniörer, Erik Sparre och Ole Ueland, sakföraren Sverdrup och erkebiskop Reuterdahl, i all jemlikhet och Proderdlighot, allesammans lifvade af samma glada festliga stämning och af tanken på dagens stora betydelse. Anrättningarne voro rikliga och utmärkta och cham pagnen flödade ganska bokstafligt i strömmar. Sedan konungens skål var drucken föreslog H. M. en skål för föreningen mellan de båda brödrarikena, hvilken mottogs med jublanda acklamation. En stund derefter uppläste statsrådet Bredberg ett särdeles lyckadt versifieradt impromptu, hvarihan häntydde på dagens dubbla betydelse och på sammanhanget emellan jernvägsinvigningen och föreningsoch förbrödringsiden. Storthingets president, pastor Harbitz, en liten gammal man med snöhvitt hår, men med skarp intelligent blick, framförde i vältaliga ordalag en helsning och lyckönskan från Norges Storthing och folk, och uttalade den förhoppningen, att de tvister, som egt rum, endast borde betraktas såsom tillfälliga vindkast, som upprörde ytan, men att oaktadt dem det stora förbrödringsarbetet skulle fortgå på djupet af de båda nationernas lif och utveckling, samt att denna förbrödring redan vore uppnådd i så måtto, att de båda, i förhållande till hvarje utifrån hotande fara, kände sig såsom ett enda tolk och under inflytandet af en sådan känsla skulle uppträda och handla. Landtmarskalken grefve Lagerbjelke föreslog på ett mycket anspråkslöst sätt en skål för Norge och den norska storthingsdeputationen, hvarvid han hufvudsakligen förklarade, att han endast behöfde åberopa hvad storthingspresidenten. redan 5 väl och träffande hade yttrat. Slutligen föreslog statsrådet Stang en skål för Sverge. Hän yttrade bland annat, att hvarje norskt hjer.:a med det varmaste deltagande omfattar den för Sverges utveckling betydelsetalla tilldragelse, som utgjorde anledningen till denna fest, samt att man djupt och lifligt skulle sentera den vackra symbolik, som låge deri, att den 4 November blifvit vald till dagen för denna fest. Norge känner sig efter ett fyratioåttaårigt samlif med Sverge lyckligt genom och uppriktigt tacksam för denna förbindelse med ett så lifskraftigt, ett så ädelt, ett så hugstort folk. När norske män på denna dag med glada och högstämda nänslor hade ilat till detta festliga möte, hade de känt ett innerligt och lefvande begär att kunna rätt ur djupet af den norska nationens hjerta bringa en lyckönskan till Sverge, icke blott detta Sverge, som i stän digt växande skördar, i på storartadt sätt besegrade naturhinder. och tillgodogjorda hjelpkällor samt uti en i märkvärdig pro gression sig utbredande folkbildning, häfdade ät sig en så utmärkt plats bland verldens i sann mening lefvande och framåtskridande folk, utan äfven detta Sverge, som genom underbara bragder och idrotter, sina hjeltemodiga strider för ljus, inskrifvit sitt namn i verldshistorien på ett outplånligt sätt, omgifvit det med en glans, som aldrig kan förblekna. Hr Stang talade med en klarhet, en kraft och en värma, som alldeles ryckte ähörarne med sig och framkallade allmän hänförelse, och när han till slut uppmanade att tömma Sverges välgångsskål utbrast en storm af bifallsyttringar. Man klingade med hvarandra till höger och venster, utan afseende på stånd eller olika politiska trösbekännelser, man såg de skarpaste politiska antagonister klinga med hvarandra och trycka hvarandras händer. Efter något mera än 1!., timmas vistelse vid Falköpings station, som, i förbigående sagdt, nu presenterar sig särdeles till sin fördel, med prydliga stationsbyggnader och en präktig sj ringbrunn, anträdder ålerresan, 8edan de vagnar, som ditfört norrmännen, blif. vit sammanfogade med det andra fesitåget. Di man hunnit Aling-ås hade mörkret 1e dan inträdt och steden visade sig i en vackert anbragt illumination af alla byggneder, som kunde synas från jernvägen, hvarjemte