uppmanat mig, att å hans vägnar framföra uf trycken af hans erkänsla och tillgifvenhet. Ja, I hafven rätt! Aldrig fanns en sådan man Han är lika stor i segerns ögonblick, som.dåhar lider af en oförtjent olycka, hvilken qvarhålle honom på sjukbädden och skall måhända tving: honom att underkasta sig en smärtsam opera tion. A Dessa advocerande ministtar, hvilka ständigt tala om att gå på Rom, under det de ganske väl veta att de icke kunna det — denne artige konung — desse småsinnade generaler, som af. undas Garibaldi den allmänna aktning han nju: ter, allesammans -beslöto de att befria sig från denne Titan, hvars närvaro var i vägen för deras lönliga öfverenskommelser med utlänningen och för försäljningen af några bland våra så illa förvaltade provinser. Och de kallade honom för upprorsmakare, vrostiftare, mazzinist — alldeles som om han, som är solen, hade, för att upp rätthålla sig, behof af stödet från någon annan stjerna hvilken som helst — alldeles som bourbonen hade kallat honom fribytare. Det finnes icke någon annan än han, som kan med laglig rätt gå på Rom, bekläd.l såsom..han är med fullmakt af romerska republikens triumvirat, daterad den 30 Juni 1849: I veten att romerska folket, sedan det, efter påfvens flykt till Gaöta och hans envishet att der qvarblifva, åter inträdt i sina rättigheter att råda öfver sig sjelf (droitssouverains),sammankallade en konstituerande församling, som proklamerade afskaffandet af det verldsliga påfve dömet och införandet af den republikanska regeringsformen. Nå väl! Då generalen märkte att sakerna började få en dålig vändning i Italien samt att Bonaparte understödde presterna och bourbonerne med deras stråtröfvare, på det att Italien aldrig skulle vinna enhet, styrka och lugn, intogs. han af den tanken att med sina frivilliga gå på Rom, för att vid foten af minnesvårdar af en. storhet utan exempel bortsopa all denna smutsighet, denna falskhet, denna skändlighet, denna presterliga styggelse, detta Bonapartes outhärdliga öfversitteri, som är jemväl utan exempel. Generalen hade med lätthet kunnat bemäktiga sig Reggio, hvarest borgmästaren, nationalgardet och öololkningen voro för honom. Han föredrog att fortsätta sin marsch utan lifsmedel, framför att låta sina frivilliga vexla skott med soldaterna. Vid Aspromonte tillät han Pallavicinis lilla kår att bestiga höjden, närma sig och omringa honom. Om dessa soldater varit österrikare, skulle de, om också deras antal varit 50,000, antingen fått bita i gräset eller blifvit drifna på flykten. Den store medborgaren blottställde sig tvärtom på spetsen af berget för skotten och lemnade de sina ligrande i. marken, osedda af bersaglieri. Sårad — blef han tillfångatagen. Utan afeeende på hans svåra skador blef han förd på en bår at grenar från skogsbrynet till Scilla, en 18 immars väg under en kall natt och en bränrands dag. Här fodarmer. vid dörrarna — sollater vid alla ingångar — förposter — patruller ångs vägen mellan Varignano och Spezzia. De vafva amnistierat rebellerna, sedan Bonaparte LR sig att allmänna meningen redan lomfällt ministrarne, Cialdini och de öfriga, hoiom sjelf inbegripen. Vi andra, vi hafva ömat oss öfver detta fega narrspel, som väntas af tt dåligt slut. Vi hafva hos oss en fransk prefektur, som förunnar oss hvarje morgon medelst telegram våra ninistrars skam. Jag ber er, mina herrar, benäget ursäkta denia länga epistel och att emottaga en uppriktig örsäkran om min utmärkta högaktning:; C. Augusto Veechi. Öfverste. P. S. Jag har varit nödsakad utstryka några neningar som kunnat skrämma hans (Garibal lis) stora blygsamket. Vi vörda densamma i årt hjerta.