Aftonbladet – 6 november 1862, sida 2

sta rapporten från sjukrummet lyder så, att den feber hvaraf hon hela tiden har lidit är på vög att kasta sig på hjernan. Jag försäkrar dig, bästa Noel, att hvarken min farbror eller jag hysa någon önskan att tvinga oss till ditt förtroende; men det är dock helt naturligt att den höga grad af hemlighetsfullhet, som hvilar öfver ditt giftermål och ditt handlingssätt, måste väcka vår förvåniog; och vi kunna ej vara blinda för det förhållandet, att din hushållerska obestridligen för sin egen del, har en stark anledning att bedöma mrs Vanstone med cn motvilja och ett misstroende, som vi äro hjertligt hågade att tro den unga damen på ivtet vis förtjenar. Det besynnerliga missförstånd som måhänrda bar egt rum i ditt hus, är en sak som rör endast dig (såvida det är din önskan) och ej oss. Alit hvad vi ege rättighet aft säga dig är hvad läkaren förkunnar. Hans pelicnt yrar — han kan ej svara för. hennes lif om det skall fortgå sösom nu, och ban tänker (då han finner att bon beständigt talar om sin hus-. bonde) satt din närvaro skulle inverka lugnande på henne, om du genast kom hit och. använde ditt inflytande öfver henne, innan det blir tör sent. Nåväl, hvad säger du nu härom? Vill. du stiga fram ur det mörker som cmger dig och komma. till S:t Crux? Vore det endast fråga om en vanlig tjenare, så skulle jag ganska lätt fatta din tvekan vid att emna smekmåneadens ljafva bebag för ett dylikt besök. Men min bästa vän, Lecount ir ej on vanlig tjena: e. Du står i stor förbindelse till henne för all trohet och tillgifyenhet som hon ådagalagt, såväl under din salig fara lifstid. som för dig sjelf: och om