Aftonbladet – 3 november 1862, sida 3

min ande städse vara värvarande — usque ad consummationem soeculi! På fråga om kurian namera, sedan Lavalette, Thouvenel och Benedetti äro borta, vill underhandla, har Antonelli svarat: Vi vilja inlåta oss på en förlikning, men blott på det enda vilkoret, alt den italienska regeringen afstår från Rom, och att parlamentet i Turin genom ett nytt votum tfillintetgör det förra i afseende på Rom. Det nationella partiets i Rom program är ou förändradt och lyder som följer: Vi vilja låta patrimonium3 gränser blifva oan tastade, och konseqvensen af denna hållning skall, såsom vi hoppas, förmå fransmännens kejsare att fästa atseende på Englands önskan, att franska ockupationen måtte upphöra.? : 3 Parini skall hafva fullkomligt förenat sig med Ratazzi, och ministeren hoppas genom denna statsmans stora inflytande vara förvissad om en tillräckligt stark majoritet inom parlamentet. Ratazzi har genom sin halfofficiella organ förklarat, att kabinettes majoritet och framförallt konseljpresidenten komma att förblifva på sin post, emedan de äro öfvertygade om att deras politik i landet åtnjuter det understöd, utan hvilket Ita lien på nytt skulle blifva utsatt för alla omvexlingarne af en framtid, som det har af nöden att betrygga, utan alt det kan räkna på Frankrikes verksamma biträde.4 Militärkommandot hade från regeringen fått befallning att kalla 100,000 nya rekryter under vapen. Dessa rekryter skulle genast afsändas till deras depoter. Kronprinsen af Preussen och hans gemål skola tillbringa vintern uti Catania, der man håller ett palats i beredskap för dem. : GREKLAND. Rörande grekiska revolutionens orsaker och ändamål meddelas uti Nazionalzeitung följande öfversigt. : Knappast syntes lugnet på Balkan-halfön blifvit för någon tid betryggadt genom Berviens, Montenegros och Herzegovinas pacifi kation, förr än vi erhålla underrättelse om, att en visserligen länge förberedd, men dock i detta ögonblick oväntad revolution utbrutit i Grekland, liktidigt uti Hellas och Morea, samt utan blodsutgjutelse slutat med konung Ottos abdikation och tillsättandet af en provisorisk regering. De med den sednoaste Lloydångaren an: komna underrättelserna antydde ej, att en katastrof var nära förestående, ty dylika små ESA ger som cem hvilka i bör jan af Oktober egde rum uti Nauplia och Athen, hafva under de sednaste 20 åren inträffat så ofta, att man inom landet ej tillskref dem någon större betydelse. Denna ängen var dock saken allvarsammare. Den 1 Oktober ankom till Athen underrättelsen, att en kombinerad rörelse utbrutit uti Elis. Messenien och Arkanien och att insurgenterna fordrade konungens abdikation. Militären betedde sig wetydigt; den lät visserligen icke borttaga statskassorna men visade dock ingen lust att strida för konungens sak, hvilken icke heller understöddes af civiltjenstemännen eller officerarne. Vid denna underrä telse sammanträdde ministerrådet uti Athen och utfärdade medelst telegrafen nödiga befallningar, men hoppades dock icke sjelf att desamma skulle åtlydas. Konungen hade ett samtal med krigsministern, hvilken ej ingaf honom något hopp. Om aftonen var Athen i liflig rörelse; stora folkmassor tågade genom staden och ropade att konungen måtte abdikera och begifva sig bort. Ministerrådet var i permanens, men hyste delade åsigter; nägra af ministrarne ville besvärja stormen med all stränghet, de andra med mildhet och eftergifter. Den upp: bådade militären gjorde gevär för fot; några truppafdelningar fraterniserade snart med folket. Mot midnatten blef allt stilla och konungens sak var förlorad. På morgonen den 22 såg konungen att för honom intet mer varcatt göra, och han undertecknade sin tronafsägelse till förmån för sin broder, prins Adalbert af Baiern, intill hvars ankomst han ämnade tillsätta en provisorisk regering. Men denna åtgärd kom för sent. Revo lutionspartiet hade redan bildat en proviso. risk regering, i spetsen för hvilken ställdes Maurokordatos och Bulgaris. Denna förklarade genast konungens abdikationsldausul vara af noll och intet värde, samt baierska kohungafamiljen utesluten från tronen. Kosaungen inskeppade sig med sin sekreterare, friherre v. endtlandt, uti Pireus, för att deritrån begifva sig till Korfu, samt vidare vill Triest. Sålunda slutades onsdagen den 22. Torsdagen utfärdade provisoriska rege ringen en proklamation, hvaruti densamma i folkets och härens namn förklarade konung Otto och den baierska dynastien afsatt, samt inkallade en nationalförsamling till Athen den 13 November. Allt försiggick med en så öfverraskande hastighet och precision, at ögonvittnen försäkra, att man icke ens kunde märka att on verklig revolution försiggåltt. Tjenstemännen och hären afgåfvo utan rin gaste motsträfvighet trohetsed ät den provisoriska regeringen, och de allmänna angelägenheterna gingo sin ostörda gång. Så långt sträcka sig våra underrättelser, hvilka dock hafva flera luckor, emedan drott ningen, som i landet städse hade mera inflytande än konungen, alls icke omnämnes och nästan intet erfares om ministåörens hållning. Att efter konung Otto ingen tysk och ingen katolik har utsigt till att bestiga gre kiska trönen är påtagligt. Vi tro också ej att Greklands skyddsmakter skola söka pålägga folket ett dylikt tvång. Lika väl som desamma skola erkänna konung Ottos abdikation såsom ett fulländat faktum, skola de, om ock med någon motsträfvighet, äf ven erkänna den konung som kommer att väljas af folket. Hvad sjelfva valet beträffar, så skola sannolikt två partiåsigter söka göra sig gällande. Det parti, som vill hafva en främling till hönnna har mint Annat TR RE EL RR