Aftonbladet – 3 november 1862, sida 3

Men det kan å en annan sida ej nekas. att domstolarne hafva icke oväsendtlig del i lagskipningens långsamhet. Att verkande orsakerna dertill äro bristande arbetsflit eller begär att åtkomma den ökade inkomst, som genom domstolsförhandlingarnes uttänjande i många och långa protokoller, för . hvilka lösen tillika i städerna skulle ökas genom den i senare tid medgifna rättigheten för stadsdomstolar att särskildt utskrifva hvarje rättegångsdags protokoll, har jag licke kunnat varseblifva, och jag tror det så mycket mindre som, i afseende å domstotarne å landet, erfarne och trovärdige domare: ofta försäkrat att) i följd af kostnaden för skrifvares underhåll och aflönande, föga inkomst är att beräkna af tvistemålen, eller domboksmålen, utan att det nästan uteslutande är genom inteckningsoch lagfartsmed flera till de så kallade småprotokollerna hörande ärender, som domrarnes aflöning skall åstadkommas, och, beträffande stadsdomstolarne, det förhållande eger rum, att vinsten af protokollslösen på de flesta ställen tillkommer expeditionshafvanden allena. Snarare bör anledningen till domstolarnes mången gång alltför slappa utöfning af-.den makt, de ega till rättegångarnes fortskyndånde, sökas deruti, att icke alla domare gjort sig fullt reda för sin ställning till rättegångsordningen. De tyckas ej hafva rätt klar för sig den ofvan antydda skyldigheten att sjelfmant bringa de vid domstolen anhängiga målen till utveckling och afgörande. De återhållas i denna sjelfverksamhet möjligen af oklara föreställningar om det så kallade ackusatoriska rättegångssättets stränga fordran, att domstolarne icke må blanda sig i tvisternas utveckling, hvilken ensamt häll höra parterna till, att domstolen endast har att afbida denna utvecklings gång och, när den är afslutad, upptaga saken, i det skick den då befinnes, till slutlig pröfoning och afgörande. Men en sådan domarens afbidande overksamhet strider, efter min tanka, .uppenbarligen emot andan och lynnet af vår rättegångsordning och lärer ej af någon, som gjort sig dermed förtrogen, kunna förordas. Ett ackusatoriskt rättegångssätt förutsätter nödvändigt ett bildadt och aktningsbjudande advokatstånd, med uteslutande rätt att utföra rättegångarne. Vill man införa den ena af dessa. hvarandra betingande rättsanstalter, så måste man införa den andra; men det torde tåla att betänka sig mer än en gång, innan man beslutar sig för en sådan omskapning af våra rättsförhållanden. mellertid kan det, efter min tanke, icke nog allvarligt läggas domstolarne på hjertat att de, med stadig blick på sin skyldighet att sjelfmant verka för ärendenas lagliga och skyndsamma gång, genom att begagna de medel ofvananförda lagbud för sådant ändamål anvisa, såsom målens afgörande tredskovis och på kärandens inlaga, då svaranden uteblifvit; genom föreläggande och fila af viten, så afpassade efter sakens och personens beskaffenhet att de kunna något verka; allt naturligtvis med urskillning och rättvisa, men utan dena öfverdrifna betänksamhet, hvarpå exemplen icke äro så sällsynta. Jag väntar mig här den anmärkning, att nyss öfverklagade olägenheter, för såvidt de betraktas såsom vållade at domstolare, bort föranleda till åtal. I sådant afseende har dock mött den betänklighet att, då det onda är temligen allmänt, då jag trott mig finna dess orsak icke i tadelvärd afsigt, ickeiberäkning på slem vinning, med ett ord, icke i dåliga bevekelsegrunder hos domstolarne eller domarne, utan fastmer i en, efter min tanka, mindre riktig uppfattning af deras skyldighet, i afseende på rättegångarnes utveckling och fortskyndande, det skulle innebära en orättvisa att, genom en eller annan domstols eller domares antastande, låta några få umgälla en förseelse, till hvilken så många ojort sig skyldiga, att icke alla kunde derför lämpligen tilltalas. Jag har sålunda ansett det vara i sin ordning att först på förhållandet leda en allmännare uppmärksamhet och påpeka de menliga följder det alerat. Skulle ändock anledningarne till anmärkning i detta afseende fortfarande qvarstå, bör åklagaremakten sedermera finna sig oförhindrad att försöka hvad genom åtal kan uträttas till de anmärkta olägenheternas aadanrödjande. rn rr nanna d