Aftonbladet – 3 november 1862, sida 3

tillfångatogos. Ytterligare belysning angående folkskoleanslagen och deras användande. Till Redaktionen af Aftonbladet. I gårdagens Aftonblad (n:o 252) förekommer en insänd artikel rörande detta ämne, hvilken åsyftar att visa, det ofvannämnde anslag till största delen blifvit besparade och således endast i ringa mån kommit folkskolorna till godo; hvåraf insändaren vidare drager den slutsats, att berörde tuikgångar Kicke blifvit, af dem det vederbort, kh ett välvilligt och ändamålsenligt sätt tillstyrkte och fördelade, samt att i följd deraf en mängd landtförsamlingar, då de erhållit afslag å sina ansökningar om understöd af allmänna medel, nödgats qvarstå vid den högst ofullkomliga inrättning af folkskoleväsendet, som nu på alltför många ställen visar sig.4 Insändaren har emellertid härvid helt och hållt missförstått de uppgifter, hvaraf han hemtat ledning, och sålunda kommit till ett alldeles felaktigt resultat; men då han säger sig hysa ett lifligt intresse för folkskolan och dess utveckling, torde följande beriktigande, hvilket stödjer sig på noggrann kännedom om sakförhållandet, icke blifva honom ovälkommet. Hvad först angår innevarande statsregleringsperiods folkskoleanslag, nemligen till understöd för högre folkskolor 12.000 rår, till folkskoleväsendets utvidgande och förbättring 75,000 rdr samt till löneförhöjning åt examinerade folkskolelärare 80,000 rår, eller tillsammans 167,000 rdr, allt årligen, så anvisades af detta belopp redan under nästlidet är vid pass. 130,000 rdr; och sedan, med anledning deraf, a:t en icke obetydlig summa ännu återstod odisponerad, församlingarne erhållit tillfälle att ånyo inkomma med ansökningar om understöd för omförmälde ändamål, ha ytterligare anvisats omkring 10,000 rdr, likaledes för år räknadt. Hela anslaget är således längesedan taget i anspråk, och om det oaktadt någon besparing derå kommer att uppstå, hvilket är sannolikt, så härrör den deraf, att de beviljade statsbidragen endast få utgå från den tid under sagde statsregleringsperiod, då de nya skolor. eller i öfrigt föreslagna anordningar ill folkundervisningen3 förbättrande, för avilka understöd begärts och erhållits, trädt i verkställighet, och det på åtskilliga stälen inträffat, att sådant ej skett genast vid 1861 års början, utan något sednare. De flesta skolor, som erhållit bidrag af statsmedel, hafva emellertid före nämnde år blifvit inrättade, och den besparing som af nyssnämnde skäl må vara att förvänta kan dervöre icke blifva särdeles betydlig. Den är för öfrigt redan till en del disponerad, och återstoden kommer tvifvelsutan äfven att till :olkundervisningens befrämjande behöfvas ch användas. Af den i riksgäldskonoret innestående behållningen å berörde nslag för år 1861 kan i intet fall nåzonting slutas i afseende å den summa, som verkligen blifvit anordnad, emedan; på let församlingarna måtte kunna med minsta möjliga tidsutdrägt komma i åtnjutande af 1e -beviljade bidragen, Kongl. Maj:t anbefallt vederbörande landshöfdingeembeten att förskoftsvis utanordna dem af under händer efvande medel, hvadan det ofta kan in:räffa, alt riksgäldskontoret först långt efteråt erhåller kännedom om huru mycket som för ifrågavarande ändamål blifvit utbetaldt. Beträffande vidare insändarens anmärkning 1 afseende å den vid nästlidne statsregleringsperiods utgång uppkomna besparing på folkskoleanslagen, eller att utdelningen deraf, enär vilkoren för erhållande af understöd då voro nästan lindrigare än efteråt, skulle verkat en mera helsosam retorm i skolväsendet än man nu fått erfaraX, så innefattar denna anmärkning tvenne korg Först och främst äro nämnde vilkor, så vidt fråga är om anslaget till skolväsendets utvidgning och ändåmålsenligare anordnande, nu på intet sätt mera betungande än förut, utan till alla delar desamma, och för det andra torde det faktum, att hela anslaget tagitsi änspråk, ojäfaktigt ådagalägga att den utveckling af skolväsendet, som genom statens och församlingarnas förenade ra ringar varit afsedd och påräknad, verkligen blifvit vunnen. Under förra stalsregleringsperioden voro de församlingar, som insett nyttan at folkskoleväsendets förbättrande och för detta ändamål ville åtaga sig nya utgifter, betydligt färre, och om det oaktadt och utan afseende å församlingens tillskott de disponibla medlen Sutdelats4, så skulle sädant föga hafva gagnat. då staten ensam fått draga hela kostnaden för de förbättringar som kunnat åstadkommas; hvaremot det skulie framkallat anspråk å församlingarnas sida, hvilka, om de fortfarande ansettsböra uppfyllas, skulle medtagit en stor del af de tillgångar; som kunnat och bort på ett vida verksammare och följdrikare sätt användas till folkskoleväsendets befrämjande. Vidkommande slutligen de anslag, som endast medelbart afse tolkskolan, nemligen: till seminarierna; till understöd för seminariielever O. 8. v., så synes det mer än -sånnolikt, att äfven dessa komma att före statsFISEN PER FIGREGOEK JG BITIUSUENER KS äger 14 I LEG JA I PR 14 PR