27, Göteborgs 44, Kalmar 7, Wermlands 1. Efte fakulteterna, inom hvilka de studerande denn: termin idka studier, tillhöra 48 teologiska fakul teten, 68 juridiska, 35 medicinska, 209 filosofiska ee — Från Kalmär skrifves den 1 November Jöldsvåda utbröt nysslidne gårdagsmorgon om kring kl. 5 i den strax utanför staden belägn: cikoriefabriken. Oaktadt tillräckligt vatten til släckning ej fanns i grannskapet och oaktad: olyckan först varsnades sedan elden redan gri pit starkt omkring sig, lyckades det dock för de skyndsamt tillilande raska släckningsmanskape att efter omkring halfannan timmas ihärdig kamt rätta eh gräns för lågornas härjningar. Den fly. gel, hvari elden utbröt och som innehöll maskineriet, nedbrann nästan helt och hållet, men den vida större delen af byggningen räddades tillika med deri förvarade betydliga lager af fabrikens väl ackrediterade tillverkningar, så att ingående beställningar allt framgent kunna fullgöras, helst åtgärder redan äro vidtagne att med det snaraste åter få fabriken i gång. Hus och maskiner voro brandförsäkrade.;—Huru elden uppkommit är ej ännu med säkerhet kändt, men man förmodar att någon spricka i murverket dertill varit vållande. — Om ångfartyget Argos sednaste resa från Göteborg till Hull ger en tidning på mn sistnämnda platsen följande redogörelse: Torsdagen den 23 Okt. anlände till Hull postångaren Årgo, kapten Dossor, tillhörig hrr Wilson; Sons Comp., efter att ha haft en ovanlig svår resa från Göteborg. Den hade blifvit åtskilliga dagar försenad på vägen och hade bland andra olyckor förlorat sin förste styrman mr R. J. Allen, som måndagen den 21 Okt. blef spolad öfver bord på ungefär 100 engelska mils afstånd från Holmens fyr. Argo lemnade Göteborg på morgonen den 18 Okt. och passerade vid middagstiden Skagens fyr. Vinden blåste under tiden VNV. Omkring kl. 2 följande morgon passerades Holmens fyr. Vinden var då mycket stark från VSV och lvften mycket dimmig. Vinden tillväxte, så att det på aftonen denna dag blåste en ordentlig orkan. Alltin ombord belades och rorgängarne fastbundos vi rodret. Ehuru ångaren låg mera under än öfver vattnet, höll den sig dock tapper. Förskräckliga strömmar bröto i hvarje ögonblick öfver skeppet, men det är en sjöbåt af första ordninq och uthärdade utan svårighet hafvets raseri. å stor var den qvantitet vatten som intogs, att besättningen tvangs att öfvergifva skansen och hålla sig under ö era Mid neRp Här intogo de sin föda och hvilade så godt de kunde på den del af lasten som låg derstädes., De voro der något skyddade mot stormen och hade äfven fördelen af värmen från maskinen. Många anse att skeppets räddning berodde på denna öfverbyggnad, ty den icke blott skyddade mot stormen, utan då kolen voro slut eldades med ved som höggs och sågades sönder på detta ställe. Då dagen på SA inbröt, gick sjön mycket hög och stormen hade om möjligt ännu mera tillväxt. Skeppet lades derföre bi hela denna dag, men det rullade mycket hårdt under hela dagen och dök på eftermidaagen så djupt ned att det ena af klyfvarseglen spolades loss, Det var tillföljd af detta missöde, som mr Allen färlorade sitt lif. Han befalde matroserna att g ut och berga seglet, men stormen var så stark, att de tvekade att lyda. Äfven kapten Dossor, som är en man af det mest obetviflade mod, rådde styrmannen att hellre låta seglet bortspolas än riskera ett menniskolif. Mr Allen ville dock ej gå in derpå, utan lyckades slutligen öfvertala tvenne af matroserna, Mark Stocks och Thomas Taylor, att följa honom ut på klyfvarbommen oah belägga seglet. Stocks gick först ut, mr Allen följde efter och sist kom Taylor. Medan de voro upptagna af sitt vådliga arbete, höjde sig en oerhörd våg och så godt som uppslök skeppet. Då den försvunnit, såg man att de tre männen blifvit spolade från sin a Taylor kade blifvit kastad tillbaka omord, Stocks hade lyckats att få tag i ett stag, vid hvilket han höll fast och kom slutligen ombord med åtskilliga svåra köttsår på armarne. Mr Allen deremot hade blifvit kastad i hafvet och sågs flyta förbi bogen, synbarligen medvetslös. Alla försök gjordes att rädda den olycklige mannen, men förgäfves, ty sjön gick alltför hög. Argo fortsatte derföre sin kurs, och vid middagstiden den 21 Okt. befanns det att nära nog hela kolförrådet blifvit medtaget. Lyckligtvis bestod däckslasten af plankor och äfven af 10 lådor tändstickor. Besättningen och de manliga passagerarne började nu hugga och såga plankorna till ved; och på detta sätt kunde man fortsätta resan. På onsdagen saktade stormen något och skeppet gick med full hastighet, vid.10 tiden på aftonen passerande Flambro fyr. KI. 4 följande morgon inlopp skeppet i Humberfloden. Då assagerarne, bestående af fyra herrar och ett runtimmer, blefvo underrättade härom, uttryckte de alla sin tacksamhet för kapten Dossor och sin beundran för den ihärdighet och beslutsamhet, han under resan dagen Också förtjenar kapt-nen de största loford, ty från lördags mor: gon tills fartyget på torsdags morgon inseglade 1 Humber — en tid af fem dygn — lemnade han icke ett ögonblick kommandobryggan, utom för att emellanåt gifva den uttröttade besättningen ett godt handtag. Han intog till och med sin föda utan att inträda i kajutan. Argo har lidit mycket ringa skada, oberäknadt den af den starka sjögången förorsakade spänningen i fogarne, hvilken dock måste ha varit ganska betydlig, alldenstund vattnet inträngde nästan öfverallt. Alla hytterna voro fullkomligt genomdränkta. Ibland stod vattnet i salongen åtskilZ tum djupt, och dynor och sängkläder voro väta. En här i Göteborg bosatt köpman, som under ifrågavarande resa gick ut som passagerare och i torsdags återkom med fartyget, har intygat dessa Hull-tidningens uppgifter och kan ej nog prisa kapten Dossors själsnärvaro, rådighet och mod, utan hvilka per det säkerligen varit omöjligt att rädda fartyget från undergång. — Från Marstrand skrifver en korrespondent till Handelstidningen den 29 Oktober: Vid de yttersta af Paternoster-skären, Grässlingarne kallade, har i natt förolyckats ett fartyg, som nu befinnes stående sjunket omkring 1 till 2 famnar öfver däcket. anseende till de vraket omgifvande svåra bränningarne har man Tnnn pi knnnat nalkas datsamma för anstsöllan ta