Aftonbladet – 1 november 1862, sida 3

OR ER TA ER MS TE SE IRENE tilidragelse skall ni hos Roms folk finna ett kraftfullt element, om det gäller att genomdrifva att Iialien får åtnjuta rättvisa.? På denna protest mot franska ockupationen svarade konungen blott med en tacksögelse på sin dotters vägnar för de till henne förärade gåfvorna. Nationalite bekräftar Garibaldis betänkliga tillstånd. Han är änau alltför svag för att kunna uthärda amputationen, som af de närvarande läkarne anses såsom oundviklig. Man hoppades dock att han inom några da gar skulle återfå så mycket krafter, att man kunde företaga den svera operationen, hvilken, enligt alla kompetenta personers omdöme, blifvit alltför länge uppskjuten. Frans II har ntfärdat en protest mot de af italienska parlamentet antagna lagar rörande försäljning af statens gods samt Frans 1I:s och hans familjs privategendom, äfvensom afsgitrandet af hela kyrkopatrimonium på konfiskationens förtäckta väg. Köp al dylika egendomar förklaras vara af noll och intet värde, Frans IL påstår i denna prostest att det oerhörda garibaldisk-piemöntesiska infallet hemsökt hans blomstrande rike med så beklagansvärda pröfningar, att sällan något civiliseradt folk lidit några dylika.? Från Turin berättas den 23 Oktober, att Farivi ankommit från sitt !andtgods till staden och haft en lång öfverläggning med Ratazzi. Farinis kroniska sjuklighet tillåter honom sannolikt icke att ingå i ministåren, men det är sannolikt, att efter kamrarnes öppnande nägra af Farinis vänner, isynnerhet Minghetti, komma att förstärka kabinettet. Militärpartiet har ännu icke uppgifvil allt hopp på en ministör Lamarmora. Från Elörena berättas att ett storhertigligt parti bildat sig och icke saknar framgång. Kokarder och fanor finnas i mängd för en dynastisk manifestation. Man söker alls icke dölja att uti Flor.nz finnes ev katolsk-legitimistisk komitå, hvilken sökerutöfva inflytande i hela Toscana. Exstorhertigen Ferdinand IV har utnämnt en utomordentlig fullmäktig, som vid passande tillfälle skall uppslå hans proklamationer och förklara den storhertigliga styrelsen återställd. Anmärkas bör dock, att det är ett romerskt blad, Correspondance de Rome, som meddelar dessa underrättelser från Toscana, och sannolikt nog mycket färglägger dem efter sin egen smak. å Garibaldi underrättades om ministerförändringen i Frankrike, yttrade han: tHvad betyder det, om den ena eller den andra är kammartjenare. Säg mig, att huset fått en annan herre, och jag skall tacka eder!4 Det är sannolikt att ganska många italienare hysa samma tanka och säkert är, att kölden mot Frenkrike är i tilltagande, äfven bland franska förbundets fordna anhängare. Men mellan denna känsla af misstroende och det blossande hat, som Garibaldi hyser för kejsar Napoleon är dock en betydlig skilnad. Garibaldi besväras oupphörligt af en aldrig upphörande ström af besökande. En brefskrifvare i Spezzia berättar uti Times, att han sett en lång procession af fromma med glasögon försedda ladies i svarta kläd ningar, försedda med rekommendationsbref, begifvd sig af den långa vägen till Varignano, för att sedan gapande omgifva den lidande hjeltens säng. AMERIKA. Enligt underrättelser från Newyork af der 13 Oktober hade rebellgeneralen Stuart återvändt från sitt ströftåg till. Pennsylvanien och gått öfver Potomace samt befann sig således åter på Virginiens område. Han hade medfört 1000 hästar somt en stor mängd skodon och klädespersedlar, som han bemäktigat sig i Pennsylvanien. Uti drabbningen vid P-rrysville i Kentucky hade re billerna förlorat 1000 man, som tillfånga 0g0s af unionstrupperna, samt nödgats dra ga sig tillbaka. Rebellerua medgifva nu: att de lidit ett nederlag vid Corinth, der de förlorat 5000 wan. MCilellan har framryckt uti Virginien och besatt Charleston. Rebellerna drogo sig tillbaka under oupphörliga skärmytslinga mot honom. Presidenten Lincoln hade vid Harpers Ferry gjort ett besök hos Potomac hären, hvarvid han öfverenskommit med MClellan om den närmaste fälttågsplanen. MClellan bade omedelbart derefter utfärdat en armåorder, hvaruti ban uppmanar soldater och oföcerare att åtlyda presidentens emancipationsproklamation. Striderna i grannskapet af Corinth den 3, 4 och 5 Oktober skildras på följande sätt: Rebeilernas förenade sydvestarmå, bestående af omkring 30,000 man, hade lyckats att komma i ryggen på Corinth. Omkring 6 mil nordost om nämnde stad gjorde den samma cen 3 Okt. ett häftigt anfall mo unionstrupperna, dref dem efter en utomor dentligt härdnackad och blödig strid tillbaka till Corioth, besköt denna ort samt intog tili och med ett af de jordverk, som försvarade densamma. Men följande morgon samlade general Rosenkravz unionstrupperna och afslog fiendens förnyade angrepp samt dref honom tillbaka i nordvestlig riktning så att han nödgades gå öfver floden Hatchie, der rebellerna ytterligare angrepos af general Ord med 6000 man samt nödgades med en förlust af två batterier och 300 man åter gå öfver floden, der de illa tilltygades af general Rosenkranz kår. Sålunda. gjordes rebellernas sydvestorme oskadlig och urståndsattes att understödja general Bragg. På unionstruppernas sida stupade brigadgeneraierna Hackelmann och Oglesby, samt på rebellernas sida brigadgeneralen Rodgers och två brigadöfverstar. Rebellerna förlorade 1500 fångar; unionstrupperna deremot blott 4 man. Från Mexiko berättas att det konservativa partiet föreslagit alt öfverlemna regeringen åt ett triumvirat, bestående af Comonfort, Vidauri och Doblado. Spanska regeribgen hade låtit tillkännaifva för presidenten Juarez att Spanien ej AA