Aftonbladet – 1 november 1862, sida 2

sammans med en vän från Aldborough — och. Kirkes syster var en af dem som tagit plats i bänkarne. Då bröllopsskaran inträdde i kyrkan, fattades kaptenen, af sammå gnagande. oro för mys Lecount, som redan förut plågat. Noel Vanstone. Under de första minuterna öfverforo bådas blickar med samma genomträngande granskning qvinnorna i bänkarne, och bäda vände derefter sina ögon derifrän med samma lugnade känslor, Presten uppsnappade denna blick och granskade tillståndsbeviset med mer än vanlig noggrannhet. Kyrkvaktaren började hemligen sätta i fråga huruvida man verkligen alltid kunde lita på det gamla ordspråket om bruden. Den qvinliga delen afåskådarne mumlade sins emellån om den oförlåtliga våfdslöshet. bruddrägten utvisade. Kirkes syster hviskade lifligt i sin väns öra: För Roberts skull bör du tacka Gud för denna dag!? Med tanken på någon hotande olycka — lion kunde icke göra reda för sig hvilken — uppgaf mrs, Wragge: etthalfqväfdt rop:: Den enda af alla närvarande som, åtminstone till det yttre, visade. sig, lugn, var. Magdalen sjelf. Hon stod undergifvet och med torra ögon på sin plats framför altaret hon stod der så kall, som om. alla menskliga känslors källor torkat upp inom henne. Hvad hon Jed denna morgon, dedrhon ihemlighet, och ingen. dödlig. kunde aha .vidden,deraf. Presten slog upp handboken. Ceremonien var fullbordad. D6 vigtiga ord, som gå från jorden till himlen, voro uttalade. De två. döda, brödernas barn — arfvingar af det oförsomliga hat som skilt deras fäder — voro man och hustru. Från detta ögonblick påskyndades allt med brådetörtad fart till afresa, Vigselformuläret