Aftonbladet – 1 november 1862, sida 2

ken: Mr Leconnt kommer bestämdt hit på sin återresa från Zurich, och kommer äfven bestämdt att fråga mig hvart ni tagit vägen. Ni kan tycka att det låter besyonerligt, mr Vanstone — men när jag då säger att jag inte vet det, önskar jag för ovanlighetens skull, att, för en enda gång, njuta. af den ovanliga känslan att hafva sagt sanningen! Efter dessa ord öppnade han dörren till förmaket, och införde mr. Noel Vanstonetill Magdalen bugade sig, lemnade rummet och begaf sig af för att ensam tillbringa det återstående af eftermiddagen under en promenad. Hans anletsdrag buro tydliga tecken at dem orö som: plågade honom, och de oroliga ögonen kastade misstänksemma blickar omkriog sig under det han vandrode fram och äter på stranden. Tiden kryper då framåt som en sköld-; padda, tänkte kaptenen. Jag önskar att morgondagen väl vore öfverstånden. Dagen förgick och ingenting inträffade; aftonen och natten följde lika lugnt och. fridfullt; Måndagen kom, med molnfri himmel, klar och behaglig — måndagen bekräf! tade .kaptenens förmodan att äktenskapet verkligen skulle komma alt ega rum: Mot tiotiden vandrade klockaren upp för kyrk-A trappan och helsade kyrkvaktaren, som mölie honom i portiken, med dem gamla frasen : Lycklig den brud, på hvilken solens! strå? lar falla! En qvart timma setnare tågade Bröllöps skaran från sökristian fram till!altatet md presten i spetseu. Så omsorgsfullt man än sökt hemlighålla bröllopet hade kytkportat: j nes öppnande på. morgonen varit nog att, förråda detsamma... KM liten samling, till större delen bestående af qvinnor, var kring; spridd här och der bland binkarne. Kirkes sysier hade mad sina bam stannat qvar till