Aftonbladet – 1 november 1862, sida 2

och sade honom att bi var tjugoett — och han afgaf sin förklaring i öfverensstämmelse härmed. Bry er icke om mig, efter morgondagen försvinner jag helt och hållet. Men om detta ämne någonsin ånyo skulle dyka upp, så glöm icke, för er egen skull, alt ni är af denna ålder. Jag har ingenting mera att tillägga. Ni har nu fått alla de råd och varningar jag kan gifva er. Hvad framtiden än må bära i silt sköte, kom ihog att jag gjort hvad på mig berott.4 Han skyndade mot dörren utan att afvakta ett svar, och gick ut i trädgården för att mottaga sin gäst. Mr Noel Vanstone inträdde genom grindarne, högtidligt bärande sin bröllopsgåfva till North Shingles med båda händerna. Föremålet i fråga var ett antikt skrin (ett arf efter hans fader); inuti detta skrin låg en gammalmodig juvelbrosch, infattad i silfver (äfvenledes ett arf: efter hans fader), lvenne bröllopsskänker som egde den ovärderlga förtjensten att lemna hans pengra orörda i shans ficka. Han skakade på hufvudet då kaptenen gjorde sig underrättad om, hans helsa och lynne. Han hade tillbringat en sömnlös natt; plågsamma missankar angående Lecounts plötsliga återkomst omsväfvade honom så snart han var allena på Sea View. Sea View var förpestadt af Lecount, Sea View (ehuru bygdt på pålverk, och det säkraste hus i hela! Högland) var honom hädanefter outhärdeigt... Detta hade han erfarit under hela vatten; han kände äfven djupt de bekymmer som för öfrigt hopat sig öfver honom. För det första var det fråga om kammar: Nu, sedan han väl fått henne i a tjenst, började han tro att hon inte skulle kunna fylla sin plats. Hon kunde ju sjukia, hon kunde hafva bedragit honom ed i t