Aftonbladet – 31 oktober 1862, sida 3

Dagligt Allehanda har trott sig göra ett dråpligt fynd genom att påminna derom, att vid 1859 års riksdag doktor Säve i prestestindet framställde en anmärkning mot de grunder, enligt hvilka elektorerna vid valet förfarit. Det förmenas utgöra nå,0! slags prof på inkonseqvens att Aftonbladet då yttrade, att dr Säves anmärkningar voro välgrundade, medan vi nu inslämt i klandret öfver det sätt, hvarpå hr Sommelius ji borgareståndet reserveradet sig mot ut skottstillsättningen för detta stånd. Om icke den skadeglädje, Allehanda tydligen erfor öfver detta förmenta fynd, hade något lite: skymt dess syn, så skulle bladet tvifvels utan ha märkt att, i fråga om dr Säves casus, vi icke yttrade ett ord, hvarken gillande eller ogillande, om sättet öch formen för den af doktora tramställda anmärkningen. -Det vär om innehållet af densamma vi yttrade oss. I afseende åter å hr Sommelii s. k. reservation yttrade vi för egen del ingenting om innehållet af densamma, om der större eller mindre befogenheten uf de deri yttrade omdömena; vi talade i detta fall endast och allenast om sättet och formen för omdömenas framställande. För hvarje. icke af partihätskhetens slöja skymd blick ir den väsendtliga skilnaden härvid fullkomligt klär. Debatten i borgareståndet visade också ganska riktigt, att äfven medlemmar af minoriteten, som säkert i fråga om. valen tänkte detsamma som hr Sommelius, likväl funno sig böra kraftigt ogilla och beklaga att dessa tankar vid det tillfället och på det rummet yttrades. De båda fallen voro Heller icke så alldeles lika som Allehanda vill göra troligt Alt börja med var dr Säve sjelt elektor och kunde således ha någon anledning att gifva tillkänna att ban icke med :-sin röst medverkat vid val, dem han ogillade. Nögot sådant skäl för hr Sommelii uppträdande fanns deremot icke, ty har var ej elektor. För det andra höll sig dr Säve till frågan om tillämpade grunder, medan hr Sommelius anföll personer. Han namngaf icke någon viss, det är sannt, men det kan bli tu