Aftonbladet – 30 oktober 1862, sida 2

men fortfor i sina meddelanden. Ett bröl. lop inom familjen, som man ej vetat af för än dagen förut, och detta bröllop Magda lens, och icke en enda ny klädning bestäl!d för någon menniskas räkning, icke ens för brudens, och den ostindiska caschemirsklädningen totalt oanvändbar just vid det tillfälle, då den allrabäst varit på sin plats! Mrs Wragge sjönk ned alldeles sammanfauiJen i en länsstol, slog sina ofantliga händer på sina omaka knän, helt och hållet glömsk af keptenens närvaro, af kaptenens förfärliga öga. Det skulle ej ha förvånat henne att härnäst ha fått höra, att verlden tagit en ända, sam att den enda dödliga, som ödet. gått förbi vid afslutandet af denna vår planets affärer, vore hon sjelf. 25 Kapten Wragge öfverlemnade åt sin hustrus egna bemödanden att återvinna fetningen, och gick för att invänta Magdalen i den nedre våningen. Klockan var nära ctt, då ljudet af steg i rummet ofvanpå tillkännagaf att hon ar vaken och uppstigen. Han ropade genast på kaommarjuvgfrun, hvars namn han kommit underfund med vara Lovisa, och skickade henne: upplör trapporna för andra gången till sin matmoder. Magdalen var stående vid sitt toilettbord, då en sakta knackning på dörren hastigt väckte hennes uppmärksamhet. På knackningen följde ljudet af en len röst, som tillkännagaf sig tillhöra hennes kammarjungfru, frågande om miss Bygrave behöfde vägot biträde på morgonen. GIcke för närvarandeX, sade Magdalen, sedan hon hemtat sig från sin förvåning att finna sig försedd med en tjenarinna. ?Jog skall ringa då jag beliöiver dig.5 Sedan hon wuwrd detia skedat fliekan, vände hon tillfälligtvis siva ögon från dörren till fönstret. De funderingar rörande d