Aftonbladet – 30 oktober 1862, sida 2

gen med olyckan, och som med blickar oc! beteende tydligen hade visat af hvad pi tu hon ansåg denna olycka vara... Men Mag dalen förstod det oaktadt ganska väl vpp täcka de tecken af sjukdom och sorg, co framskymtade under ytan af den nya tjen rinnans beställsamhet och höflighet. Ho misstänkte henne att ha dåligt lynne, hor tyckte ej om hennes namn, och hon vat föga benägen att välkomna en person, som blifvit stadd af rer Noel Vanstone. Men etter de första ögoblicken steg Lovisa i hen nes ynnest. Flickan besvarade alla de frågör, som gjordes henne, med fullkomlig b stämdhet. Hon tycktes i hög grad ha reda Jå alla sina åligganden; och hon yttrade sig aldrig förrän man tilltalat henne, Sedan MagJelen gjört alla de frågor, som för ögo blieket föl.0. henne in, och beslutat görs flickan full rätwvisa, eteg hon upp för tt lemna rummet. Sjelfva luften derinne tyck tes henne så tung efter den förflutna nattentryckande qval. eHår du någonting mer att säga mig?x frågade hon, vändande sig till kammarpipigan, med handen på dörrlåset. Jag ber om förlåtelse, miss, sade Lovisa, ganska aktningsfullt och ganska lugnt. sJag tyckte min husbonde sade mig, at! rep skulle bli i morgou.4? Magdalen underiryckte den rysning, som kom öfver henne vid denna erinran om gitermålet från en främmande persons läppar, och svarade ja. Det är en ganska kort tid, miss, man då har på sig. Vill ni icke vara så god och ge mig order om iapackningen, innan ni går ner utför trappan.ft Det behöfvas inga sådana tllrustning:r som du förmodar, sade Magdalen hastigt De få saker jag har här, kunna alla pac