Aftonbladet – 29 oktober 1862, sida 2

INTET NAMN). IWILKIE COLLINS. Hon hade läst ut brefvet för andragången; hon vände det åter med förtviflans ihärdighet och började det för tredje gången. Då hon hade hunnit till sista sidan, äfven nu, såg hon på sin klocka. Den var en qvart till två. Hon hade just fästat den vid skärpet, då — längt bort i den tysta morgonen — ljudet af en vagn nådde hennes öron, Hon släppte brefvet, hopknäppte sina kalla händer i sitt knä och lyssnade. Ljudet kom, starkare och starkare, närmare och närmare, likgiltigt för andra; kallelse till domen för henne. Vagnen for förbi huset, den hördes ditet längre bort — denstannade. Hon hörde en högljudd knackning — så, huru ett fönster öppnades — derpå röster — enlångwvarig tystnad — åter ljudet af vagnshjul som märmade sig — derpå huru husporten öppmades och kaptenens röst nere i förstugan. Hon kunde icke uthärda längre. Hon öppnaq.? sin dörr helt litet och ropade honom. Han kom genast springande uppför trappan, förvånad öfver att hon ej ännu låg. on talade fill honom genom den knappt öppuade dörren, utan att sjelf synas, ty fen var rädd för att låta honom se hennes an sigte. : sHar något gått illa? frågade hon. aeVar vid godt mod?, svarade han. Ingen motgång har träffat oss. A. B. nr 154, 155, 157—159, 161—164, : 1. 177, 170, 181—184, 186, 188, 189, 191—194, 196—212, 214—216; 218, 220, 22, RK 228, 232—234, 239-241, 245, 247 och 249,