Aftonbladet – 29 oktober 1862, sida 2

—— — ——-—-—X.XX — — — Xm m rr —— Ä VV OO I Valet är gjordt. Om den grymma lagen i tillåter detta, så låt mig få hvila bredvid mina föräldrar i kyrkogården derhemms. Farväl min älskade! Förblif alltid skuldfri j alltid Iyeklig! Om Frank någonsin frågar efter mig, så säg honom, att jag döende för låter honom. Sörj mig icke länge — Norah fe jag är ej värd det. I Hon förseglade brefvet och skref en utanskritt till sin syster. Hennes ögon fylldes af tårar då hon lade det på bordet. Hon dröjde tills hon åter såg klarare och tog derpå fram banknoterna ur silkesbörsen. Sedan hon hade inneslutit dem i ett blad postpapper skref hon kapten Wragges namn på kuvertet. och under det, dessa ord: tStäng dörren till mitt rum och låt mig vara till min Syster kommer. De penningar jag lofvade er ligger här inneslutna. Ni har ingen skuld; felet är mitt; — endast mitt. Om ni hyser något vänligt minne af mig, så blif, för min skull, god emot er hustru. Sedan hon lagt detta bref bredvid Norahs, steg hon upp och såg sig omkring i rummet. Ett och annat stod ej på sin rätta plats. Hon ordnade allt och drog drapperierna tillrätta på ömse sidor af sin säng. Hennes egen drägt blef dernäst föremål för hennes granskning. Den var lika prydlig, fin och vacker som alltid. Iogenting var i olag, utom håret. Några flätor hade fallit ned på den ena sidan; hon satte omsorgsfullt, upp dem med tillhjelp af spegeln. Så blek jag är4, tänkte hon, med ett svagt leende. Månne jag skall yara ännu blekare då de få se mig här i morgon?4 Hon gick rätt fram till. den plats, der opiiflaskanstod;oek tos fram den. Fla skan var så-liten; att den med lätthet kunde ligga i hennes öppna hand. Hon lät den