Aftonbladet – 29 oktober 1862, sida 2

sAnser ni det ej vara troligt att något hinder skall inträfta före måndagen?? Nej, intet alls. Giftermålet är en fullkomlig säkerhet. En säkerhet? ? Jas God natt. Hon räckte ut sin hand genom dörren. Han fattade den med någon förvåning; det hade icke många gånger inträffat att hon af sin egen håg hade räckt honom handen. Ni har suttit uppe för länge, sade han då den kalla handen tryckte hans. Jag är rädd att ni får en orolig natt — att ni cj skall sofva godt. Hon tillslöt sakta sin dörr. 4Jag skall sofva djupare än du tror, sade horr för sig sjelf. Klockan var öfver två då hon åter vir ensam i sitt rum. Hennes.stol stod på sin vanliga plats vid bordet. Hon satte sig ned och försjönk några minuter i djupa tankar, öppnade derefter brefvet till Norah och lade upp sista sidan deraf, der ett tomt rum var qvar. De sista rader som hon redan ekrilvit voro följande: Jag har laggt hela mitt hjerta öppet för dig, jag har ej dolt någonting. Så långt har det nu kommit. Det mål, för hvilket jag sträfvat med en sådan förfärlig fara för mig sjelf, måste jag vinna, eller dö. Det må vara synd — det må vara vansinne — kalla det hvad du vill, men så är det emellertid. Jong har nu två vägar för mig att följa — att välja emellan. Om jag förmår att gifta mig med honom: vägen til kyrkan. Men om min egen förnedring är mer än hvad jag kan uthärda: vägen till prafven. ; Under denna sisia mening skref hon dessa rader: