Aftonbladet – 28 oktober 1862, sida 2

op för konungarne Fredrik VII af Danmark och Carl XV af Sverge och Norge höll konuln ett tal, hvari han uppmanade kompavet till tapperhet och uthållighet. Hvart skandinaverna gingo fram kastade damerna slommor i deras väg. KL. 7 gjordes halt vid rådhuset och en hvar af krigarne gick ör att hemta sina damer, som väntade på le unga krigarne för att kanske följa dem ill sista dansen. KL 9 öppnade kapten lviid balen, som hölls i ?German Hall och ler man på nordiskt vis dansade till ljusan lag. Man åt, drack, höll tal och föreslog kelar för vänner på andra sidan Oceanen. 3alen, som bivistades af omkring 300 perjoner, hvaribland flera af stadens mest anedda skandinaviska familjer, slutades kl. 6 åå morgonen, hvarpå manskapet marscheade till lägret. — Bönhasjagten tyckes nu, likasom i känlan af sitt förestående slut, grassera argare in förat. Från Arboga berättas, att en nickare från Medåker har till rådhusrätten olifvit stämd för utöfvandet af snickeriyrket der i staden. Hans förseelse bostod dock endast deri, alt han inpassat, men ej förfärligat dörrar och fönsterbågar. Till äklagaens förtviflan frikändes mannen på grund leraf att slik sysselsättning ej kunde beraktas såsom snickeriarbete. BP. TT) — F. d. landshöfdingen i Upsala frih. R. von Kreemer har i sin egenskap afinnebyggare i Upsala länien varm inbjudning, som meddelas af Upsalatidningarne, uppmanat länets innevånare att med bidrag i spanmål bispringa de nödlidande i Finland. Frih. v. K. erinrar deri om den hjelp länets innevånare sjelfva erhöllo då provinsen för 18 är sedan var hemsökt af en svår missväxt och yttrar derefter: Länets jordbrukare hafva i allmänhet att i år glädja sig af en försvarlig skörd, i synnerhet hvad vårsäden beträffar, hvarjemte ladugårdarne ega god tillgång på foder. Men huru står det till i värt fordna brödraland — Finland? 100,000-tals af dess innebyggare hotas med hungersdöd, till följd af en ryslig missväxt, föranledd af frost. Ordningen är nu vår att bispringa de nödlidande. Länet består af 3560 mantal. Besinnen hvilken betydlig hjelp skulle erhållas, om t. ex. en tunna spanriål af egare eller innehafvare af helt mantal och i samma förhållande för mindre hemmansdelar anslogs till Finlands undsättning. En sådan uppoffring blefve troligen ej heller särdeles känbar i år för någon jordbrukare inom länet. Jag vågar derföre föreslå, att vid snarligen utlysta sockenstämmor frivilliga bidrag med spanmål. må anslås, och nödhjelpskomiteer bildas, med uppdrag att insamla och låta inforsla spanmålen till städerna Upsala och Enköping, att der emottagas af driftige affärsmän, hvilka skulle ombesörja spanmålens transport sjövägen till kust städerna i de af missväxten svårast lidande orter. De dermed förenade omkostnader synas mig lämpligen kunna godtgöras med en del af de penningeinsamlingar, som nu pågå för de nödlidande i Finland. Hufvudsaken är härvidlag, att spanmål kommer de olycklige tillhanda, medan segelleden ännu till Finland är öppen. Gria verket an med drift, allvar och menniskoärlek, öfvervinnes nog mången svårighet. Jag är förvissad om, att om spanmålssändningarne adresseras till handelsman J. M. Schram i Upsala och till handelsman J. Lemcke i Enköping, skola dessa hrr, med af dem utsedde biträden, vidtaga kraftiga åtgärder för sädens skyndsamma fortskaffning. Skulle nödhjelpskomitån i socknar, som hafva lättare att transportera spanmålen till Stockholm eller Gefle, föredraga att dit sända densamma, kunde den adresseras till någon af de hrr, som i dessa städer gjort uppmaning till förmån:för de nödlidande i Finland. Jag har härmed endast velat visa, huru svårigheterna kunna undanrödjas och således blott praktiskt behandlat denna undsättningsfråga. Att tala till känslan anser jag öfverflödigt, med den långvariga erfarenhet jag eger om a läns innebyggares upphöjda tänkesätt och deras beredvillighet, att, efter förmåga, bispringa der det brister bröd. Landshöfdingeembetet och vördige presterskapet i länet anmodas vänligen att taga hand om denna framställning, så att länets jordbrukare skyndsamligen må sättas i tillfälle att socknevis härom öfverlägga och besluta. Upsala den 23 Oktober 1862. R. von Kraemer, Jordbrukare i Upsala län och finne. ERE