Aftonbladet – 27 oktober 1862, sida 2

rit känd åf henne, så skulle kon knappast hafva följt ämnet med en noggrannare uppmärksamhet, eller erfarit ett djupare intryck deraf. Hon lade bort tidningsbladet, förvånad öfver sig sjelf; hon tog det åter och försökte läsa någonting annat af dess innehåll. Men detta bemödende var fåfängt; hennes tankar ir:sde bort från hvarje ämne. Hon kastade ifrån sig tidningen och gick ut på gården. Aftoren var mörk. stjernorna voro få och lyste matt. Hon kunde nätt och jemt skönja den sandade vägen, kuu-!e blott med varsamhet gå den af och an mellan boningshuset och porten åt den allmänna vägen. ekännelsen i dagbladet hade fått en förfärande makt öfver -hennes sinne. Under det hon gick der ute på gården ljusnade den svarta natten öfver hafvet och hon tyckte sig skåda der, långt bort, mördaren ute på fältet slunga knifven högt i luften. Hon sprang rysande in igen. Mördaren följde henne in i förmaket. Hon fattade ett ljus och skyndade upp i sittrum. Den syn, som hennes egen, sjuka fantasi bade framkallat, följde henne ända till den plats der opiifluskan stod gömd, der försvann den. Det var midnatt, men ännu hördes icke kaptenen af. såg upp ur sin portfölj det långa bref som hon hade skritvit till Norah och läste ångsamt igenom det. Hon kände sig lugnare deraf. Då hon kom till det tomma ummet på sista sidan, vände hon brådkande om brefvet igen och började ånyo ut läsa det. 7; Klockan slog ett i kyrktornet och ännu ördes ej kaptenen af. for.ts. följer.)