Aftonbladet – 25 oktober 1862, sida 3

— Uti den officiösa parisertidningen, Patrie för den 18 dennes läses en artikel, som har till föremål att fästa Frankrikes uppmärksamhet på den förestående parlamentsreformen i Sverge. Efter en erinran om det representativa systemets urminnes häfd i Sverge och huru der redan under medeltiden ombud från städer och härader kallades till riksmöten, framlägger författaren en liten tafla öfver våra fyra stånd. Om riddarhuset yttras, att då fråga är om landets vigtigaste angelägenheter, huset vanligen är nästan tomt; men när deremot dagordningen innehåller ett ämne, som direkt rör regeringen, mana kan vara säker på att få se salen hastigt fyllas af unga officerare och civilister, hvilka stanna qvar under några minuter för att afgifva sitt förtroendevotum. Om presteståndet heter det: De gamla missbruken ega inga påpassligare väktare inga mera hårdnackade Konservallva. Vi blotta ordet framåtskridandeX, vid blotta tanken på den ringaste förä1dring i det bestående, ser presteståndet sitt monopolinm hotadt, sitt inflytande omintetgjordt, sina fördelar blottställda. Då tänker de; endast på att stå emot till det yttersta och att göra ett segrande bruk af sitt veto?. De båda andra valda stånden erhålla af artikelförfattaren deremot ej annat än loford. Borgareständet? — säger han — räknar inom sitt sköte förmögna, upplysta och inflyteleerika personer. Det fherala partiet är der i mojoritet, och hvarje förslag till nyttiga reformer kan der påräkna dess understöd. Bondeståndet följer i allmänhet med borgareståndet. Benämningen bonde utmärker icke här, såsom i åtskilliga andra länder, en klass af frigjorda lifegna, utan ett stånd af smärre jordegare, fria sedan ur-. minnes tider, och hvilka spelat en stor och vacker roll i Sverges historia. Bondeståndet utgör i sjelfva verket en liten jordaristokrati, ett slags svensk gentry, full af hänförelse för landets gamla ärofulla minnen, mycket fästad vid ordningen, i allmänhet föga böjd för nyheter, men tillräckligt upp-lyst för att inse, att missbruk icke utgöre ett konservativt element eller någon borgen för samhällets bestånd, samt att man, för att kunna bevara, måste reformera..? Efter att ha ådagalagt den parlamentariska reformens oafvisliga nödvändighet, synner ligast i afseende på förhållandet emellan regering och folk, iofvar förf. attien följande artikel redogöra för innehållet och andan a: den kungliga propositionen i denna fråga — ett löfte, gifvet under förutsättning al at berörde förslag redan vid riksdagens börja skulle ha framlagts, hvilket, som vi all: veta, icke skett.