Aftonbladet – 25 oktober 1862, sida 2

SSA a RS i skåne befordras till Stettin. — Nyköpings handelsförening har tilltyrkt förslaget så väl om handelsbods anäggande närmare stad än förut varit medsifvet, som ock att handel i stad må kunna tan burskap utöfvas, allt under förutsät-, ande att lämpliga och bestämda afgifter till tat och stad fastställas och utgöras. — Såsom bekant har också bland mahomedanerna herrskat en stor ofördragsamhet, det de ansett sig allena innehafva den rätta iron (Islam), varande alla andra reigionsbekännare otrogna hundar? m. m., epiteter, som framförallt gällde de kristna, hvilka, enligt dessa stränga monotheisters uppfattning, dyrkade 3 gudar. I sednaste lider hafva dock mera fördragsamma åsigter pjort sig gällande bland Mokomeds bekännare, hvarom man sednast läser en berätelse uti SNeue Evangel. Kirchenzeitung. Redan 7 å 8 år tillbaka hade amerikanska missionärer grundat skolor för evangelii utbredning (således i öppet propagandistiskt syfte) uti Cairo, Alexandria m. fl. af Egyptens städer. De hafva här uträttat så mycket att 15 infödda medarbetare, hufvudsakligen Kopter, verka gemensamt med dem. Landets styrelse har icke blott ej motarbetat, utan sanktionerat och gillat dessa missionärernas bemödanden, på ett sätt, yttrar nämnde tidning, som kunde lända mången kristen regering till efterföljd. Då förlidet år en missionär blifvit förolämpad, gaf vicekonungen befallning att man skulle allvarsamt straffa den som så kränkt samvetsfriheten. Kort derefter gaf han till missionen en regeringsbyggnad i Cairo och har sednast, medgitvit missionärerna fri resa på statens jernvägar. — Dessa handlingar bekräfta att vicekonungen menade ärligt, när han, vid sitt besök i London, till en honom uppvaktande deputation af Evangeliska Allisnsen försäkrade: att alla undersåter och främlingar i hans land skulle åtnjutd obegränsad samvetsoch religionsfrihet, samt att han ville understödja alla bemödanden, som gå ut på hans folks andliga höjande. : (GH. T) — Sedan någon tid ha våra grannar i Köpenhamn varit berusade af förtjusning öfver de sexåriga syetrarna Julie och Juliette Delåpierres violinspel, som kommit dem att nästan alldeles glömma syskonen Nrudas. Medan de ännu hänryckas af de små underbarnens Xfortryllende Toner på Casinoteatern hear ett något större virtuospar begynt locka folk till Folkeiheatret. Det är syskonen Fredrik och Sofie Raczek, desamma som för kort tid sedan här i Stockholm icke lyckades väcka nägot uppseende. Berl. Tidende omtalar alt detta konstnärsa hänförde publiken till de mest lifliga ifall och framropningar efter hvart nummer. Den säger att de utmärka sig genom en uppdrifven teknik, en förträfflig metod och en renad smak; de blända ej så mycket genom glödande lif och inspiration som genom ädelhet i tonen, renhet, säkerhet samt korrekt uppfattning och återgifning af kompositionens anda. Icke nöjd härmed tillägger Berl. Tidende en biografi öfver dem och notiser om den lycka de gjort, de berömmelser de skördat i många länder. Folkets Avist gör åter följande trefliga reflexioner öfver dessa underbara ungdomars och barns uppträdande: Aterigen ett par virtuos-syskon! Förr i verlden voro menniskorna dock lätta att tiil fredsställa. Då var det nog att ha en hulvudperson i hvar komedi; ru är man tvungen att låta en hel grupp af beslägtade karakterer tåga fram; då sprang man för ait höra en Catalani, en Paganini, en Vogler — nu vill man blot höra Catalanierna, Peganinierna, Ole Bullarne 0. s. Vv. Bröderna Holmes, syskonen Nåruda, syskonen D!6pierre, syskonen Raczek; med mindre cuger det ej. Snart förekomma virtuoserna icke annat än parvis liksom fjäder och orre; när den ryktbara violoncellisten Servais gästar vår stad i nästa månad skall det Di ellmän efterfrågan efter hans broder eller syster. En virtuos som spelar ensam — cest singulier! Förr i verlden skulle man äfven ha beundrat de tvenne helt unga syskonen Raczek såsom utomordentligt tidigt utvecklade violinvirtuoser, hvilka med en märkvärdig säkerhet och färdighet och isynnerhet sällsperd ensemble utföra de svåraste konststycken på sina instrumenter, men nu — nu äro de nästan för gamla! Både hr Fredrik och mll Sofie äro ju komfirmerade — kanske redan för ett par år sedan, och vi ha i denna stund ibland oss en konstnärinna i sina bästa år, i virtuositetsbeundrans kulminationsperiod — 6 år! Det gör oss riktigt ondt om de små Raczekarna att de ha blifvit så stora. Äfven de ha en gång varit underbarn och hänfört publiken till etxas, medan de ännu uppträdde som virtuoser i liekformat — nu äro de sköna dagarne förbi. Må vara att de spela bättre nu än då, när tidningarne dignade af beundran öfver deras prestationer, men det förslår icke. Publisen kan räkna regula de tri; den säger: När 6 år ger aondng obegripligt, så bör 18 år åtminstone ge någonting omöjligt, annars är räkneexemplet icke riktigt — och syskonen Raczeks prestationer ligga onekligen inom möjlighetens gränser, ehuru de höra till det ovanliga. Om de ändock vore 118 år eller deröfver — det kunde så vara. Dock, det blifva de nog om de lefva så änge, men intill dess måste vinöja oss med NT REP EFSIEOGSS SA Pl Te POET VER BIRTE, 1å ba PIE AG