Aftonbladet – 24 oktober 1862, sida 2

ståndigt, gick han oförmodadt fram till henne och inledde bekantskapen genom att helt tryggt sätta sitt lilia fartyg 1 hennes knä. 4Se på mitt skepp, sade barnet och lade sina armar i kors öfver Magdalens knä. Hon var vanligtvis tålig med barn. Under sina lyekliga dagar skulte hon ej hafva upptagit gossens lust för bekantskap, såsom hon nu gjorde det. Det uttryck af kall förtviflan som låg i hennes ögon skingrades hastigt; hennes hårdt sammanpressade läppar skildes åt och darrade. Hon lade det lilla fartyget tillbaka i gossens hand och upplyfte honom på sitt knä. Vill du gifva mig en kyss?4 sade hon sakta. Gossen såg på sitt skepp, som om han hellre hade velat kyssa det. Hon upprepade si fråga, hon upprepade den nästan ödmjukt. Barnet lade sin arm kring hennes hals och kysste henne. . eSkulle du vilja hålla af mig om jag vore din syster? : All hennes öfvergifna, sorgliga belägenhet, hela hennes hjertas varma, förtrampade ömhet bröt fram i dessa ord. Skulle du hålla af mig?4 upprepade hon. och gömde sitt ansigte vid barnets bröst. Ja, sade gossen. Se på mitt skepp. Hon fästade sina tårfyllda blickar på faryget. Hvad kallar du det?4 frågade hon under sitt bemödande att ingå på barnets ideer. Jag kallar det morbror Kirkes skepp, sade gossen. Morbror Kirke har rest bort. Namnet återkallade intet för hennes minne. Ton hade numera icke rum i sin själ för lågra andra minnen än fråa länge sedan: örflutna dagar. Rest bort? upprepade; von tankspridd, osäker på hved hon nu skulle äga till ein lilla vän. j JaX, sade gossen. Han har farit till Lina. Till och med då det ljöd från ett barns äppar, gaf detta ord henne ett stygni hjerat. Hon lyfte ned Kirkes lilla syeterson på