Aftonbladet – 24 oktober 1862, sida 2

återväckte hennes besinning rörande de närvarande. Min stackars vän, sade hon, jag för vånar er, säg, gör jag det? Tänk inte på hvad jag säger — alla flickor tala dårska per, och jag är ej bättre än alla öfriga. Kom. Jag skall skaffa er ett litet nöje medan kaptenen är borta. . Vi skola fara wu och åka, och fara långt bort. Sätt på e den nya, vackra hatten och följ mig till hotellet. Jag skall bedja värdinnan läsga ned en god, kall middag i en korg — ni skall få alt hvad ni tycker mest om och jag skall jassa upp er. Då ni blir en gammal, gammal gumma, skall ni kanske med vänlighet erinra er mig — säg, vill bi göra det? Ni skall då säga hon var ej en elak flicka; hundra, som äro sämre än hon var, lefva och hafva framgång i verlden, och ingen enda menniska klandrar den.. Så ja, gå nu och sätt på hatten .. O, min Gud. hvad är mitt hjerta skapadt af för ämne? Hur det lefver och lefver, då andra unga flickors hjertan längesedan skulle upphört att slålX En half timme sednare sutto hon och mrs Wragge i vagnen. En af hästarne var istadig då de skulle fara, Slå honom!4 ropade hon vredgad till kusken. Hvad är det ni fruktar för? lå till honom! Tänk om vagnen vältade, sade hon och vände sig hastigt till sin följeslagerska; Stänk om jag kastades ur och dog på stället... Dårskaper! Se inte så der å mig. Jag liknar litet er man — en viss ansats af humor. Jag skämtar bara.t De voro ute hela dagen. Då de åter kommo hem var. det redan mörkt. De många timmar, som de tillbragt i fria lut ten, hade. gifvit dem bäda en hög grad a: trötthet. Äfven denna natt sjönk Magdalen i samma djupa sömn, utan drömmar, som den föregående. Och så slutade fredagen. Hennes sista tanke på qvällen hade varit. densamma som bade uppehållit henneg krafter hela dagen. Hon lade sitt huf