Aftonbladet – 24 oktober 1862, sida 2

lisa kommentarium längst nere detta för!ö på sidan: Mr Vanstones döttrar äro ingens barn och lagen lemnar dem hjelplöst åt deras farbrors godtfinnande.t Hennes klappande hjerta saktade sina slag. hennes darrande händer blefvo iskalla och stilla. Hela det förflutna steg upp framför henne som en stum, öfverväldigande förebråelse. Hon tog upp de rader, sora hon för knappt en minut sedan bade skrifvit, och stirrade med en förvirrad och tviflande blick på dessa ord, der bläcket knappt ännu hade torkat. Den lifsfärg, som hade uppstigit på hennes kinder, försvann åter derifrån. En hård förtviflan lyste åter kall som is i hennes tårlösa ögon. Hon vek noga tillsammans banknoterna och lade dem tillbaka i silkesbörsen. Hon tryckte afskriften af faderns bref till sina läppar och lade äfven den tillbaka jemte sedlarne. Då börsen åter hvilade vid hennes bröst dröjde hon en liten stund med ansigtet gömdt i händerna, derpå tog hon beslutsamt upp brefvet till kanten Wragge och innan bläcket hunnit torka låg det i många bitar på golfvet. Nej, sade hon, då den sista biten af brefvet hade fallit från hennes hand. På den väg, som jag går, kan man icke vända illbaka. Hon steg med fasthet upp och lemnade rummet. På vägen nedför trappan mötte on mrs Wragge, som ämnade sig upp. Skall ni nu gå ut igen?4 frågade den sednare. -Får jag följa med? Magdalen kunde ej hålla sin uppmärk:samhet fästad vid sin stackars väns ord; von svarade tankspridd på sina egna grubberier. Tusentals qvinnor gifta sig ju för pensar, sade hon. SHvarför ekulle då inte ag göra.detsamma? Den bjelplösa förvirring, som målade sig mrs Wragges utseende vid desså ord,