Aftonbladet – 23 oktober 1862, sida 2

TELE och vit ji dena eler den personen ir benägen att åtnga si kaudidaturen. De fe nemligen derje mte, all bereda vaimännen hilfälle ett föra känna en ifrågasatt persons åsiger, i fall han icke under äende verksamhet såsom agsman haft tillfälle att jäisga dem i dagen. De stta ville hvarken hr Ahlsell eller hans vänner veta af. Tvertom fordrade de sednare. att den stora mängden af valm mn som naturligtvis icke ku: de känna ur Ahlsell personligen och icke hade någon hans ende verksamhet på det poliuska området till le! för silt omdöme — de fordra lo, säga vi, ul! valmännen skulle blindt tro på deras rekommendation. Utgången visade, att valmänanens majoritet visserligen ville ha en sjells ständig man till representant, men alt de icke ville veta af en man, som, enligt hvad det uppgafs om hr Ahlsell, är så sjelfständig att han icke anser sina valmän böra erhålla, ens genom den lättaste antydan, ett förtroende om den allmänna riktoiog han i politiken tillhör. Valmötet uppfyllde således, med afscende på hr Ahlsells kandidatur, allt hvad deraf kunde väntes i betraktange af hr Ahlsells egen obenägenhet att meddela sig med valmännen. Det blef nemligen kändt bland alla hr Ahlsells vänner, alt han verkligen var kandidat, och de blefvo derigenom i tillfälle att koncentrera sina röster på honom på det ganska anmärkningsvärda sätt som omröstni gen ådagalade. Det blef vidare för öfriga valmän bekant, att hr Ahlsell icke ville offentligen uttala sig rörande sina politiska åsigter, och det må ingen förtänka dem om de antogo, den ene att detta härrörde af något slags missaktning mot valmännen, den andre att orsaken till hr Ahlsells tystlåtenhet var den, att han ansåg det ett framläggande af haus åsigter icke skulle tillvinna honom valmännens sympatier. Slutligen fick man, genor den omständigheten, att hr v. Koch förklarade hr Ablsell skola blifva jeliskrifven ledamotaf bevillningsutskoitet, sammanställd med den, ett fabrikör Almgren särdeles lifligt intres serade sig för hr Ahlzolis kan idatur, stark anledning sluta att br Ahlsell i tullfrågorna hyllade hr Almgrens föråldrade åsigter, hvilka numera finna öga stöd i den allmänna meningen. Valmötet ble sålunda fullkomligt bestämmande med afseende jå den Ahlsellska kaudidaturens ställning, Denna ställning hade måhända kunnat blifva en helt annan, om icke blott hr Ahbiselis vänner utan äfven hr Ahlsell sjelf helt och oförbehållsamt fogat sig efter den al de nya förhållandena ulstrade seden. Om hr Ahlsell funnit för godt utt meddeln sig med valmännen och om han dervid verl been visat sig hy sinnade äsigyligt att den lNiberala maj jorilete inom kretsen a accepterat hoin anndidat, och han skulle t utur urnan medi deremot hr Anls ulets bland valmänförmodligen, lirena sig om symp: kasom nu, hvars politi riktning de Å andra sidan har den k idat, som befanns ha majoritetens förtroende, visat sig vara exa man, som Öppet O utan tvekan framlagt sina tankar r hböfvudsiadens valmän, så väl vid val ja är som vid va tet tll förra riks n fick visserligen eke na tillfälle att göra det intör femte kret52703 valm men de frisinnac 2 srundsatser aan uttalat på ett annetr om fö 30 an voro alldeles icke obekanta äfven iuom femte kretsen Det är sannt att hr Ditzincer älven b ie och att man nade sig bekant d st rodb: para sätt hvarpå han dervid infriat sina till valmännen gilna löften samt den aktning han tilivunnit sig hos sina ståndsbröder, men han var dock först ch sist cn man, framgå ingen atur de offentiiga valförberedelserna. Det är således ett fullkomliat misstag då Allehanda förmener, att hr Ahlsels nedertag bevisar någonting emot de often valförberedelserna. Det bevisar tvärtom, at valmötena varit fullkomligt bestimmande både med afseende på deras ve som voro sinnade att rösta på hr Ahlsell, och på deras, som icke funnit sig tillfredsställda af hvad de om hr A. genom sista mötet erfarit. Gör det Allehanda ett nöje, så skola vi emellertid än en gång uttrycka vår ledsnad öfver att icke den motkandidat som uppldes blef nämnd vid det offentliga valmed den 088 äskat rörande den åtg som vidtagits för alt åvägabringa enhet i valet på den si da, som blef den segrande; ty vid uppmä ksamt genomlä nde af det cirkulär. som lärer blifvit tillsändt valmännen. finåa vi det endast innehålla två underrättel t sanningsenliga, den ena om tiden för valet den andra namnet på deu kundidat om hvilken man förevat sig; och att sprida sunniogsenliga uppgister är j: ingenting Om och lärer icke kunna vara någon förmenadt. Saken var ju för öfrigt så föga någon hemlighet, att Dagligt Allehanda visste i :od tid omförmäla den för sina läsare. Vibidja Allehanda lägga väl märke till, att der ver något helt annat man företog sig t. ex. i fjerde valkretsen, då man i ty dligt sylie att föranleda valmännen att försumma vit utspred i sista ögonblicket en falsk upj om tiden för vallörrättningen. Till sist kunna vi likväl icke underlåta uttrycka vår förundran deröfver, att Allehanda, som denna gång med bästa vilja icke kan vända sin vrede mot.Aftonbladet för det lidna nederlaget, i stället synes benäget att utgjuta sin vredes skålar öfve skyltarne. Förmodligen utgår Dagligt Al lehanda härvid från antagandet alt en del af de valmän, som tillhörde majoriteten, voro skarpsky tiar. Men vill Dagligt Allehanda ku ske att de medborgare, hvilkas fosterland: sla förmålt dem att intröl!a i den frivillioa folkbeväpningens leder, sko! kommit 32 mötet. Deremot kunna vi icke tjena strofipredikan, som Allehandu i 1 å