Aftonbladet – 22 oktober 1862, sida 3

Någonting allvarsamt — en olycka. En af oss skulle ju kunna dö. En hastig förändring kom öfver hennes ansigte. Hon ryste, ehuru ingen kyla fanns i leften. Hon spratt till; ehuru in et buller hördes, som kunde hafva skrämt henne. tDen ena at oss skulle kunna dö. Det kunde ju blitva jag. on försjönk i djupa tankar, sansade giv åter etter en stnud, öppnade dörren och ropade mrs Wragge samt bad henne komme; hon ville tala med henne. sNi hace rätt i er förmodan ätt jag skulle biifva trött?, sade hon. Jag har visst gålt för mycket. Jag känner mig uttröttad och vill gå till ro. od natt.4 Hon kysste mrs Wragge och tillslöt åter sakta dörren. Efter att hafva gått några slag af och i rummet, öppnade hon hastigt sin skrifportfölj och började ett bref till sin syster. Det brefvet växte allt större och större under hennes händer; hon fyllde det ena postpapperet efter det andra. Hennes hjerta var fullt af hvad hon skref: det var hennes egen historia, som hon ämnade åt Norah. Hon fällde inga tårar; hennes sinne var appfyldt af vemodigt lugn. Hennes penna dade raskt öfver bladet. Efter att hafva skrifvit under två timmar, upphörde hon, nen brefvet var änvu icke färdigt. Hennes namn stod ej derunder; der fanns ett tomt cum, att ifyila nägon annan gång. Sedan hon hade lagt in brefvet i portföljen och juillatst densamma, sköt hon bort den, steg upp och gick ul fönstret för att inandas frisk luft. Hon stannade der och blickade ut. Månen gisk ned öfver hafvet. Aftonens bris hade äter dött bort. Öfver jord och haf herrskade nattens vnde i djupt och fruktansvärdt lugn,