Aftonbladet – 22 oktober 1862, sida 3

Togo från väggarne ned det ringa förrådet af verktyg, Togo hvad öfrigt fanns af kläder och buro i slädan. 4 Gråtande satt hon i sängen på halm, min värderade hustru, Seende på, men hon teg och sökte att stilla allenast Barnet, som qvidande låg vid dess barm, dygnsgammaltoch hjelplöst. Männerna följde jag ut med det sistasom kunde förpantas, Stel i min håg som tallen, då yxorna döna vid roten Men då på gården jag kom, uppskattades bytet; till hälften Skylde det icke min skuld. Vän, sade mig fogden ånyo. Ringa är detta, men har du ej mjölkande kor i in ladgår Sade, och redde sig till, med lävthet hittande orna. Der de i spiltorna stodo och bölade, saknande oder. Klafvarna lossades snart, ut led.ies den ena och andra Stretande mot, oroliga, lemnande sorgsna sitt ställe. Sex utleddes till slädan, den sjunde, a mager raftlös Vägrade följa, förunnades mig; så foro de alla. Tigande vandrade jag till stugan och öppnade dörren. Aron min vän, så talade då min hustri isängen, Se dock att något jag får, som stillar min hunger, en mjölktår Vöre mig ljof; jag törstar och barnet finner ej mat mer. Så hon sade; men mig Hög, mörket för ögat. ed möda Kom jag till spiltan fram. Der stod med hängande hufvud Kon och tuggade halm och Oi Det torkade -3 JU Spenar med darrande hand ig fattade, ömsom i len ena, Ömsom den andra försökte jag då förgäfves, — en droppe